Det finns kunskap som vi saknar

Posted on by
Reply

Så här på sommaren kan det passa att fånga upp helt annorlunda teman, som kan vara intressanta att reflektera över. Det finns ett återkommande fenomen som på engelska kallas crop circles, sädesfältcirklar, som är både fascinerande och besynnerliga. Perfektionen är närmast total. Sädesfältsstråna viks med en mycket hög precision och när människor har försökt att åstadkomma något liknande blir det helt klart att formationerna inte utförs av mänsklig hand.

Vissa makthavare blundar
Det som inte kan förklaras av vetenskapen brukar antingen viftas bort som irrelevant eller fejk eller också ser majoritetssamhället till att frågan inte får för stor betydelse. Makten vill kanske inte erkänna för många brister, det skulle kunna ”spilla över” på bristande tilltro till andra områden. Universums storlek brukar inte vara ett problem i dessa sammanhang. Alla fattar att universum är stort och exakt hur stort spelar mindre roll för ”vanligt folk”. Däremot är det svårare att blunda för vardagsfenomen, som vem som helst kan se och ta intryck av. Sädesfältcirklarna är svåra att bortförklara. De finns, de är vackra och uppstår på olika platser.

Det finns oförklarliga fenomen
De geometriska mönstren är oftast helt unika och inte enbart cirklar. Rimligen är det frågan om ett slags medvetande, som vi ännu inte förstått hur det fungerar eller vilken uppgift det har. Ungefär på samma sätt som det finns återkommande rapporter om hur elefanthjordar söker upp människor som avlidit och ”deltar” på sitt sätt i sorgearbetet. Hur elefanterna kan känna på sig att en människa som betytt mycket för dem har avlidit har vi ingen kunskap om. Men faktum är att fenomenet förekommer. Och kan bara förklaras om vi inser att det finns kommunikation i världen som vi ännu inte kan definiera eller beskriva.

En bild från 4 juli 2026
En bild från 11 juli 2026

Båda bilderna är hämtade från ”Crop Circles from the Air”, en av dem via Facebook. Termen crop circles etablerades i början 1980-talet när fenomenet blev mer uppmärksammat. Med drönarteknik blir det naturligtvis nu ännu enklare att upptäcka och dokumentera fenomenet.

Ödmjukhet
På ett sätt är det uppmuntrande att vi fortfarande inte har full kunskap om allt i vår omvärld och att det finns fler saker att förstå. Den ödmjukheten skulle det vara klädsamt om flera av våra makthavare ibland kunde ge uttryck för. Det är bra att veta att vi det fortfarande finns stora luckor i vår samlade kunskap.

Länktips: Crop Circles: https://www.youtube.com/channel/UCnipyNLDJAhZfVodknsjhSg

Länktips: Elefanthjordar sörjer en människa: https://www.youtube.com/watch?v=Tjp_nPRtCLo

Läsning: Christer Ljungbergs bok och tredje platsen

Posted on by
Reply

Christer Ljungberg har skrivit en intressant bok om ”Tredje platsen” som jag just har läst. Christer Ljungberg startade Trivector, ett konsultföretag som specialiserat sig på mobilitet, hållbara transporter och tagit plats som ett framgångsrikt företag på det området. I samband med pandemin började han intressera sig för begreppet Tredje platsen och resultatet har blivit en bok på 200 sidor.

Pandemin satte fingret på behovet
Enklast kan begreppet beskrivas som att den första platsen är vårt hem, den andra är vår arbetsplats och den tredje platsen är den plats vi återvänder till när vi vill träffa andra människor. Pandemin kastade om våra sätt att leva. Många fick möjlighet att arbeta hemifrån, vi var alla tvungna att undvika folksamlingar och pandemin blev en utmaning för många kaféer och verksamheter som är beroende av tillfälliga besökare. Den tredje platsens funktion blev synliggjord.

Ensamheten kostar livslängd
Ljungberg har på ett tilltalande sätt vävt samman en lättläst och intresseväckande text med ett stort antal forskningsreferenser vilket naturligtvis underlättar för den som vill gräva djupare i olika delfrågor. Tematiskt återkommer han ofta till stadens puls och hur staden kan planeras. 15-minuters-staden, att kunna nå många viktiga funktioner till fots eller till cykel, den täta stadens fördelar lyfts fram. Den tredje platsen kan bidra till att bryta destruktiv ensamhet. Bland annat nämns forskning som tyder på att ofrivillig ensamhet kan förkorta livet lika mycket som att röka 15 cigaretter om dagen. Fördelarna handlar bland annat om de svaga band, som vi behöver, weak ties, där det kan räcka att säga hej till någon och att möjliggöra det oplanerade, det oväntade.

Börja med människorna
Ur ett stadsplaneringsperspektiv är Ljungberg tydlig. ”Börja med människorna” är hans starka budskap. Tredje-platser fungerar bäst när de fyller ett behov och människor spontant dras till dem. Tredje-platser bygger trygghet och tillit i samhället och gör att människor känner igen sig och blir mer jämlika. Pubarna i England uppstod just som en reaktion på de klubbar för överklassen, som krävde medlemskap och att vara en del av ett sammanhang. En pub var från början ett public space, där alla var välkomna. Och eftersom många bodde trångt och barnen behövde sova….

Identitet och sund samhällsutveckling
Bland det värdefulla jag tar med mig från läsningen är hur en tredje plats kan utvecklas från att vara en plats att gå till, till att vara en plats man tillhör. Det handlar om identitet, hemkänsla utanför hemmet och att känna sig delaktig på ett jämlikt sätt. I dessa tider av vi-och-dom-tänkande, konflikter och politiskt definierat utanförskap blir detta allt viktigare, känner jag. Ljungberg vinklar inte sin text politiskt, men det finns självklart en möjlighet att fånga upp flera av Ljungbergs idéer när det gäller en sund samhällsutveckling.

Kaffepannan, kok-kaffet och andra detaljer
Ett helt kapitel ägnas åt kaffet, eftersom tredje-platser ofta kombineras med att vi umgås över en kopp kaffe. Begrepp som kafferep och kaffetår liksom hur olika kedjor utvecklats kring kaffet gås igenom utförligt. Möjligen saknar jag en markering av hur stark ställning kok-kaffet hade under lång tid, hur kaffepannan var en självklar detalj, inte bara hos påskkäringar som flög till Blåkulla, men även sotbrända hängande över lägereldarna där arbetarna pustade ut efter en dag vid kolarmilorna. Även den norrländska seden att ha salt i kaffet kunde ha nämnts. Och hur Melitta blev ett begrepp och banade väg för bryggningen och så småningom halv- och helautomatiska maskiner, där myntinkast var ganska vanligt på arbetsplatserna innan det blev mer eller mindre norm att arbetsgivaren bjuder på kaffe. Inte heller kaffesumpen nämns, sumpen som ju faktiskt är användbar ur ett kretsloppsperspektiv för att göra kompostjord. Men det är detaljer, som inte förtar bokens värde.

Rollfördelning
Det man skulle önska i uppföljande bok om tredje platsen är att några aspekter kom med lite tydligare och kanske även ett fördjupat resonemang kring rollfördelning, vinst, ägande och driftsvillkor för tredje-platser, så att det blir tydligt hur förutsättningarna ser ut.

En cirkulär ekonomi måste bygga på tillit
Ett kapitel skulle t ex kunna handla om tredje platsen i relation till köpcentra. Många städer i Sverige har satsat på externa köpcentra för att locka butikskedjor och skapa förutsättningar för ökad konsumtion. Men i takt med att vi behöver ställa om vår konsumtion till mer av nyttjande så kommer också det mänskliga mötet bli viktigt. Vi behöver lära känna den person som vi ber ta hand om vår produkt för att reparera eller förlänga livslängden på den. Vi behöver mötesplatser för att bygga förtroende och tillit. ”Känner du NN?” ”Brukar han göra ett bra jobb?” Osv, dvs det finns all anledning att ha tredje-platser i anslutning till inlämningsställen och butiker där kunskap och hantering, reservdelar och erfarenhet är viktiga delar. Och kanske är det de gamla stadskärnorna som är bäst lämpade för mixen av inlämning, förståelse, förtroende och kunskap.

En eller två i hushållet
Ett annat kapitel i den uppföljande boken skulle kunna handla om skillnaden för parlevande personer och ensamstående. Det kan vara en stor skillnad på hur man söker gemenskap om man är lever i en relation eller lever ensam, inte minst socialt, men även ekonomiskt. Det som inte heller kommer fram i boken är hur olika funktionshinder behöver uppmärksammas och att färdtjänst och liknande kan behöva involveras i de lösningarna.

Seniorer
En annan kategori som bara nämns lite i förbigående är seniorer. Många lever längre idag och har många aktiva år efter pensionering. Det är ingen enhetlig grupp, men gemensamt för dem är att de ”plötsligt” har mycket tid och också har en möjlighet att bidra till samhället med olika insatser, mot betalning eller som volontärer. Att ta tillvara seniorers kunskaper, intressen och färdigheter är en del av den samhällsutveckling som vi behöver se. Och just i gränslandet mellan det kommersiella och det frivilliga kan många av seniorerna hitta en ny roll.

Kort- eller långsiktigt perspektiv?
Ett annat kapitel skulle kunna förtydliga målbilderna just när det gäller ekonomin. Det nämns i boken att vissa företag gärna ser en snabb genomströmning av kunder, medan andra förstår värdet av att kunderna sitter kvar, trivs och återkommer. Målkonflikten är på ett plan överordnad mellan verksamhetens (kortsiktiga) vinstkrav och samhällets behov av långsiktighet och förtroendebyggande institutioner. Biblioteken nämns flera gånger, men vi behöver kanske utveckla nya och andra tredje-platser, där det fungerar att besökare spenderar tid utan att konsumera. Det handlar om mixen av synlighet och osynlighet på individnivå. Var och en ska kunna välja hur involverad man ska vara i de skeenden som pågår.

Landsbygden
Bensinstationer nämns flera gånger som en tredje plats på landsbygden, där korta spontana möten kan uppstå. Jag undrar om det stämmer. Möjligen kan vissa män känna det naturligt att hänga en stund på macken, kanske för att diskutera detaljer kring motorer, tänkbara inköp osv. Men var träffas landsbygdens kvinnor? Jag undrar om det är på macken, sannolikt har de andra mötesplatser och vilka är de? Det kunde vara viktigt att förstå för att underlätta livet på landet. I synnerhet som befolkningen åldras, många kvinnor lever längre än män och många kommuner sliter med frågan hur de ska locka ny befolkning för att upprätthålla samhällsservice, få skolor och omsorg att fungera osv. Möjligen är det gemensamägda lokaler som är en lösning, där de boende själva går ihop och äger och driftar lokaler/tredje-platser för att de ska fungera och kanske i informella eller formella samverkansformer med det lokala näringslivet.

Samhällsutveckling
På ett plan handlar Christer Ljungbergs bok om samhällsutveckling. Hur vi kan forma ett tillitsskapande och jämlikt samhälle, där alla känner sig delaktiga. På det sättet är hans bok ett mycket bra komplement eftersom livet inte enbart handlar om stuprörslösningar kring arbetstid, boendeytor eller skatter. Det gäller att planera för det oplanerade, det spontana och det överraskande. Och börja med människors olika behov. Det är också så som nya innovationer kan ta plats. Jag ser fram emot uppföljaren.

Länktips till förlaget: https://whipmedia.se/den-viktiga-tredje-platsen/

Historien om Hövding kanske får ett lyckligt slut

Posted on by
Reply

Kommer ni ihåg Hövding? Den moderna och nytänkande cykelhjälmen som lanserades i Sverige för 15 år sedan? Historien om Hövding, tekniken, regelverken, myndigheternas agerande och hur ekonomiska intressen också spelar roll är faktiskt intressant. Jag blev påmind om Hövding när jag läste en blogg-post av en av styrelseledamöterna, Christer Ljungberg, som pekade på hur teknik aldrig kan bli hundraprocentigt säker. (Se länktips nedan).

Är en procent felfunktion för mycket?
När Hövding togs fram erbjöd den en cykelhjälm som attraherade personer som annars sannolikt hade avstått från att använda en traditionell cykelhjälm. Ett par tusen svenska cyklister skadas varje år i trafiken och ungefär en procent av dessa omkommer. Hövding-konceptet erbjöd en lösning som var tekniskt avancerad med sensorer och snabb airbag-funktion och kan, som Christer Ljungberg visar i sin text om den självupplevda kollisionen, vara klart bättre än en traditionell cykelhjälm. Ändå bestämde Konsumentverket 2023 att den modell som då såldes på marknaden skulle återkallas. Det hade förekommit reklamationer och det fanns återförsäljare som inte ville hantera kundklagomålen. Under 2022 rapporterades 3 000 olyckor in till Hövding där cyklisten burit en av deras hjälmar. Företaget kommenterade detta med att i 32 fall har hjälmen inte löst ut, och i inget av dessa fall har bäraren skadats allvarligt.

Ett märkligt besked i november 2023
Innebär en procent felfunktion att produkten har säkerhetsbrister? Konsumentverket anser det och rekommenderade i ett meddelande i november 2023 att de som äger en Hövding-hjälm avvaktar. (Se länktips nedan). Att be kunder att ”avvakta” är ett märkligt besked. Man hävdar samtidigt att det tillfälliga försäljningsstoppet bara gäller tillverkaren, inte de återförsäljare som har Hövding-hjälmar i lager. Ett mycket märkligt besked. Konsumentverket påpekar samtidigt att det är tillverkaren som har ansvar för att se till att de produkter som säljs är säkra.

Hur säker måste en produkt vara?
Med samma typ av resonemang skulle Konsumentverket kunna förbjuda säkerhetsbälten i alla personbilar eftersom de inte ger ett fullständigt skydd vid olyckor. Det finns ju inte hundraprocentigt säkra tekniska lösningar som kan skydda i alla möjliga situationer. Myndighetens agerande tycks bottna i att verkligheten är svart-vit och att en produkt i alla lägen måste kunna anses säker för att få säljas. Följdriktigt borde ju då alla traditionella cykelhjälmar också förbjudas, eftersom de inte erbjuder ett fullständigt skydd.

Kanske var konkursen för det svenska bolaget nödvändig
Bilden är naturligtvis mer komplex än vad som framkommit. Det har funnits problem med batterier som laddats ur och olika mjukvaror som kanske inte varit perfekta. Alla vet ju att det finns buggar i mjukvaror. När Hövding började säljas i stora volymer kom också affärsmässiga krav in i processen och i valet mellan att ta kostnaden för återkallande av delvis icke-fungerande hjälmar och att chansa med att släppa ut produkter med kända nackdelar blev sannolikt hänsyn till aktiekurser och externa ägare avgörande. Jag vet inte, men det är ju ganska ofta så att mänskliga hänsyn ofta får stå tillbaka för ekonomiska realiteter. Gruvdrift i olika delar världen kan ses som ett exempel. På ett överordnat plan kanske fler liv nu kan räddas.

Nu kommer Hövding 4
Österrikiska iSi, som jobbar med krock-kuddar har köpt patenten och planerar en lansering av en kraftigt förbättrad produkt under 2026, där man bytt ut sensorer och andra delar. Man ser också marknaden för ryttare och motorcyklister som intressant. Rent tekniskt är det rimligt eftersom utvecklingen av Hövding startade 2005, dvs innan det fanns smart-phones och liknande teknik. Det har hänt en hel del på tjugo år och det vore ju bra om fler liv kan räddas och skador kan förhindras. (Se länktips om nya Hövding 4).

Länktips: Christer Ljungbergs bloggtext: https://www.trinext.se/konsumentverket-ar-ute-och-cyklar-eller-har-aldrig-varit/

Länktips: Konsumentverket i november 2023: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bitradande-konsumentombudsmannen-det-finns-indikationer-pa-att-hjalmen-kan-vara-farlig

Länktips: Österrikiska iSi beskriver Hövding 4: här

Kanske kan Trumps misslyckande hjälpa oss

Posted on by
Reply

Det är lite märkligt, eller snarare mycket, att USA tolererar att ha en president som ljuger, som är korrupt, som missgynnar en stor del av befolkningen, som startar krig och som inte respekterar nationers gränser, som lämnar olika internationella överenskommelser och totalt motarbetar klimatarbetet på varje nivå. Hans anhängare tycks inte bry sig. Senatorer och folkvalda i kongressen hukar och vågar inte tala klarspråk. Hans administration förnekar fakta och väljer hellre att behaga sin ledare än att göra något för det amerikanska folket.

Gensvaret uteblir
Men samtidigt finns det lite hoppfullhet i allt det som händer. Bara tre av nio domare i Högsta Domstolen röstade för Trumps linje i en uppmärksammad fråga. Och kanske ännu viktigare: allmänheten ställde inte upp på det firande Trump planerade för 2 till 4 juli, då USA:s självständighetsdag firade 250 år. Det stora festivalområde som ställts i ordning i Washington DC var kontinuerligt folktomt. Man kände ingen glädje att fira sitt land när Trump på kort tid har skapat splittring, ekonomisk osäkerhet, dyrare vardag och diverse konkreta hot mot demokratin. Hans enorma fyrverkeri har dessutom gjort att myndigheterna uppmanar Washington-borna att stanna inomhus eftersom luften är farlig att andas in. Tydligare än så blir det inte: Trumps påhitt är livsfarliga.

Motståndare är detsamma som fiender
Han tycks ju dessutom vara allt mer fysiskt och psykiskt i ett sämre tillstånd än tidigare, han tycks hela tiden relatera till president Obama och han skiljer inte på politiska ställningstaganden och fiendskap. Att se alla som tycker något annat än han själv som fiender som borde omintetgöras är i praktiken att vilja diktera framtiden för alla amerikaner. Splittringen i vi-och-dom är tydlig. Skulle två av Högsta Domstolens domare välja att följa Trumps väg är praktiken vägen till diktatur helt öppen.

Europa måste vakna
Rimligen gör hela denna utveckling att ett antal västländer omprövar sin relation till USA. Det är otroligt mycket som idag vilar på amerikanska tekniska lösningar, satellitkommunikation, datahantering, olika mjukvaror som vi använder i det dagliga osv. Det är rimligen bråttom att säkerställa en eller två alternativa tekniker på ett flertal områden. Såvida vi inte ska hamna i knät på kinesiska företag. Och alla kineser vet att det är staten som styr i kulisserna.

Högersvängen bromsar nödvändiga åtgärder
Ett växande bekymmer är hur ”isärdragningen” av samhällena i Europa skapat grogrund för populistiska missnöjespartier och högernationalister. Det är numera ett faktum att högern och ytterhögern lockar stora väljargrupper i flera länder. Detta kommer att innebära att EU tappar fart på flera områden, inte minst på klimatområdet. Samverkan blir svårare och det blir vanligare med politik som kortsiktigt gynnar vissa grupper och skyller alla problem på minoriteter. I en tid när vi behöver enas och lösa gemensamma problem på ett klokt sätt tenderar splittring och olika konflikter att förstärkas. Det hoppfulla är att Trump visar hur en ”halvdiktatur” kan se ut.

Det går att forma en annan framtid
Så på ett sätt kan man hoppas att Trumps vansinnigheter underlättar så att andra länder undviker att gå samma väg som USA. Men det räcker inte att passivt säga nej till det som högern och ytterhögern lockar med. Alternativen måste kliva fram och visa vad som är möjligt. Vi kan bygga en välfärd som inte är knuten till ständigt ökande resursanvändning eller ständigt ökande användning av energi. Det går att inkludera rättvisa i de system som fungerar. Vinstjakten och vinnare-förlorar-uppdelningen kan upphöra. Brukarinflytandet kan öka. Ägandets låsningar kan ersättas av smartare tillgänglighet. Det går.

Lögnen som metod
Och kanske hjälper Trump oss att skynda på den omställning som han vill stoppa. Men då behöver vi visa upp en utveckling som flertalet kan sympatisera med, både kort- och långsiktigt. Trump pumpar in pengar i de sydamerikanska länderna och gynnar de regimer han vill se ta makten, där ekonomisk vinst för ett fåtal kombineras med förtryck av stora delar av befolkningen. Där orättvisorna maximeras för att gynna ett fåtal. Det positiva med Trumps agerande är att lögnerna exponeras och hans vision om ett auktoritärt USA nu har blivit tydlig.

Får vi tycka annorlunda än USA?

Posted on by
1

Innebär NATO-medlemskapet att Sverige numera accepterar USA:s stormaktsambitioner i Sydamerika och Västindien? Det pågår sedan länge en blockad från USA:s sida mot Kuba och andra länder. Samtidigt sätts ett starkt tryck på andra sydamerikanska länder att ansluta till blockaden. Effekten blir att USA får ett dominerande inflytande i den ”västra hemisfären” och att övriga länder i olika grad anpassar sig till vad USA kräver. Men innebär detta att Sverige inte får kritisera USA:s politik? Innebär NATO-medlemskapet att Sverige inte kan ha en egen utrikespolitisk hållning när vi anser att olika länder ska få agera självständigt?

USA vill ha kontroll
Det kommer rapporter från Kuba att det är sjukhus och civila som drabbas hårdast när elen inte fungerar, att bensinbrist gör att regelbundna transporter av sopor m m inte blir av och störningar uppträder på olika sätt. USA:s blockad är så vitt jag förstår politiskt motiverad, på ungefär samma sätt som USA valde att förändra Venezuelas ledarskap. Och till stor del handlar det om oljan, att USA vill kontrollera att oljan handlas i US dollar och att amerikanska intressen hela tiden gynnas.

Kommer ett angrepp på Kuba?
USA:s ambitioner att på olika sätt störa Kubas möjligheter att fungera som ett självständigt land går tillbaka till Castrotiden. Men även sedan Sovjetunionen föll samman och Castro försvann har USA försökt påverka Kuba på de sätt man kan. Trump har dessutom nämnt att han kan tänka sig ett militärt angrepp på Kuba, men med tanke på hur kriget i Iran förlöpte är det osannolikt att Trump ger sig in i ytterligare ett militärt agerande, där målen är otydliga.

Kuba är ingen förebild
Samtidigt ska vi minnas att Kuba fortfarande är en enpartistat och att befolkningen inte ges chans att välja sina egna företrädare. Och att det finns en röststark exilkubansk grupp i USA, som sannolikt vill se att USA agerar mer kraftfullt mot regimen i Havanna. Men med tanke på hur alla som inte tycker som Trump per definition är Trumps fiender blir ju ett engagemang från USA:s sida i Kuba inte per automatik ett steg mot demokrati. Snarare ännu mer polarisering. Och när grundläggande mänskliga rättigheter, pressfrihet osv inte tolereras glider världen ännu djupare in i ett tillstånd av varken krig eller fred. Just därför blir olika röster så viktiga. Inte för att kommunismen på Kuba är bra. Det är aldrig bra med intolerans. Men det måste få finnas utrymme för mer än en åsikt och mer än en syn på hur samhället ska organiseras. Diskussionen i sig är viktig.

Politik: Almedalen och sen då?

Posted on by
Reply

Jag var inte i Almedalen i år, men har till viss del följt de partiledartal och intervjuer med partiledarna som sänts. Alla som varit i Almedalen vet hur mycket mer som äger rum under en intensiv vecka, då tusentals seminarier och debatter ordnas i var och varannan lokal med plats för några åhörare. Som temperaturmätare på samhällsdebatten, framväxande opinioner och för pejling av informellt inflytande tycks Almedalen fortfarande fungera rätt väl.

Inga avgörande misstag?
Eftersom det är valår var partiernas profilering och framträdanden extra intressanta. Såvitt jag kunde bedöma på distans skedde inga drastiska misstag eller kontroversiella utspel som drastiskt skulle ändra opinionsläget. Kristdemokraterna testade ett höjt barnbidrag, Tidögänget lanserade något slags statligt ägandeavtal kring möjlig ny kärnkraft, socialdemokraterna presenterade någon slags extra pensionstillägg för personer som jobbat ett helt liv och inte klarar sig på pensionen osv

Tydligare när det gäller kort och lång sikt
Det man skulle önska sig är att partierna generellt sett var lite tydligare med vad de vill åstadkomma på kort respektive på lång sikt. Det blir lätt ett fokus på närtid, på vardagsekonomi och här-och-nu. Men mycket av det regeringen och Riksdagen kan besluta om löper i betydligt längre cykler. Ska vi ha mer förebyggande satsningar eller ska vi satsa på hårdare straff? Ska vi ge fler människor rimliga förutsättningar att ta vara på sin förmåga, sitt intresse och sin möjlighet att förverkliga något som både stärker den enskilde och samhället? Eller är det viktigaste att säkra upp vinster, så att företagen kan investera, generera arbetstillfällen och skatteintäkter? Vems nytta går i första hand? Eller handlar politiken om att sortera människor i vinnare och förlorare? Varför ska några vara förlorare i så fall?

Mer Tidö-politik? Nej tack.
Nu har Sverige fått testa fyra år med SD-dominerad politik. Vi har fått svart på vitt att retroaktiv lagstiftning, ökad ojämlikhet, segregation, eliminering av stora delar av miljö- och klimatpolitiken, slopade statliga stöd till folkbildning m m är tydliga kännetecken på högerpolitik, där SD har ett avgörande inflytande. Och skulle valet resultera i fyra år med ”Tidö 2” lär politiken bli ännu mer av samma sak. Är det ett sådant Sverige vi vill ha? Mycket tyder på att opinionen har förstått detta och förkastar idén. Sverige är mer av sammanhållning, samarbete och solidaritet.

Näringslivets behov överordnades miljön
Redan hösten 2022 kunde vi konstatera några tydliga markeringar. Miljödepartmentet avskaffades och blev underordnat till energi- näringslivsdepartementet. Industrins behov överordnades miljön. Busch blev chef över Pourmokhtari. Och utrikeshandel kopplades ihop med bistånd. Benjamin Dousa gjordes till chef för både intäkter och utgifter relaterat till den stora mängden omvärldsländer utanför EU. När världen ser ut som den gör kopplade Tidö-regeringen ihop försäljning och bistånd.

Korrupt upplägg
Och med SIDA-pengar i ryggen kunde han ordna ett specialavtal med Somalias regering, där man avsiktligt valt att inte formulera skriftliga avtal, utan enbart gjort muntliga överenskommelser. 100 miljoner ska slussas till Somalia i utbyte mot att Somalia tar emot somalier som Sverige vill utvisa. Hela historien öppnar upp för korruption och godtycke. (Se länktips nedan).

Efter valet: vänta och se?
En annan intressant fråga är vad som händer efter valet. Om Tidö-regeringen får avgå och om Liberalerna inte kommer in i Riksdagen kommer den nuvarande majoritetens fyra partier att behöva rannsaka sig och fundera på hur de ska positionera sig. En viss fördröjning i reaktionerna kan infinna sig om V-S-MP-C-konstellationen av något skäl inte går i mål med förhandlingarna. Det har ju ställts ut ultimativa krav på regeringsmedverkan som kan resultera i nyval. Vilket i sin tur kan göra att nuvarande partiledningar snabbt kan behöva upprepa en valrörelse.

SD återgår troligen till kritik av ”sjuklövern”
Men om Magdalena Andersson får ihop sin nya regering hamnar ju de fyra Tidöpartierna i en omprövningssituation. Hur ska man positionera sig för att på bästa sätt företräda sina väljare? Och locka nya väljare? Min gissning är att SD återgår till sin tidigare kritik av ”sjuklövern”, dvs att alla vanliga partier står för en politik som enbart SD utgör opposition till. De brukade ju kalla alla andra partier vänsterliberala eller något liknande. Demokratiska partier kanske vi andra skulle säga. Det är inte säkert att Jimmie Åkesson orkar göra den omstart som då krävs, så det kan ju bli tal om partiledarbyte i SD.

Finns det ett borgerligt M?
Inom moderaterna finns anledning att tro att tålamodet med Ulf Kristersson har runnit ut och man söker en ny partiledare. Kanske Gunnar Strömmer, möjligen Benjamin Dousa eller någon mer okänd förmåga. Mer avgörande är om M ska fortsätta att luta sig mot storebror SD eller om M ska försöka etablera sig som ”borgerlighetens” ledande parti. Både och lär bli svårt. Någon slags förnyelse behöver troligen M iscensätta för att tvätta bort de värsta intrycken väljarna har efter tonårsutvisningar och nedmontering av många välfärdsinstitutioner. För att inte nämna alla de märkliga affärer som har kantat Kristerssons ledarskap.

Svårt för L att hitta tillbaka
Liberalerna har det ännu värre. Att krama Åkesson blev den symbolhandling som gjorde att Mohamsson tappade en stor del av förtroendet i sitt eget parti. Hon körde dessutom över både partistyrelse och medlemmar i processen och väljarna såg ju i det praktiska arbetet att det till slut inte fanns något liberalt kvar i Tidöregeringen när antiliberalerna i SD bestämde allt. Partiet kommer att få svårt att hitta tillbaka, tror jag.

KD fortsätter antagligen
Kristdemokraterna kommer sannolikt göra ett relativt bra val. Ebba Busch är skicklig på att ”gå genom rutan”. Samtidigt har hon förflyttat partiet långt från Alf Svenssons KD. Och varit pådrivande i att låsa fast Sverige i ett beroende av kärnkraft, trots att tekniken inte längre behövs, inte är billigare än ett system baserat på sol, vind och batterilagring och fortfarande inte har löst sina problem med uranbrytning och lagring av atomsopor. Världen blir inte säkrare med fler länder som får tillgång till världens farligaste teknologi. Något som är nödvändigt om SMR-idealisterna ska få ner priset på de serietillverkade kärnkraftverken. Och det Busch vill göra är att Sverige ska köpa en otestad prototyp och placera i ett naturreservat nära Ringhals. Dubbelfel eller trippelfel, skulle man kunna säga. Men om Busch vill fortsätta finns det säkert medlemmar som vill ha henne kvar.

Länktips: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/formerna-for-overenskommelse-om-100-miljoner_hd1172/

Noll och ingenting

Posted on by
Reply

Allt måste inte handla om världsutvecklingen, problem och elände. Ibland känns det nödvändigt att kort nämna något helt annat, som kanske kan få smilbanden att röra på sig och dagen kännas lite lättare. Den här texten ska handla om ingenting, dvs noll, och särskilt hur några kulturer använder noll.

Romarna hade bekymmer
Romarna använde bokstäver för att symbolisera sina tal. M för tusen, C för hundra och så vidare. Det blev lite omständigt, men 1877 skrevs ju på ett sätt logiskt med latinska bokstäver MDCCCLXXVII. Värre blev det ju när bokföringen skulle sammanställas och kolumner adderas. Det var svårt. Särskilt som man helt saknade ett tecken för noll.

Noll på engelska
På Facebook blev jag häromdagen påmind om hur britterna på ett motsägelsefullt sätt hanterar talet noll i olika sammanhang. (Se länktips nedan). Zero, nil, oh, naught, love… Det är så totalt utan konsekvens så man undrar hur de egentligen tänker där på de brittiska öarna. Just hur tennis räknas är ju dessutom bortom all logik. Femton, trettio, fyrtio och sedan game-vinst.

Räknade de fel?
Det kanske är bra att stormaktstiden är över för britterna, eller kanske var det just deras räknesätt som fick dem på fall? Glöm inte hur de räknade shilling och guinness samtidigt som de skulle hålla koll på att en shilling var 12 pence och att det gick 20 shilling på ett pund, men 21 shilling på en guinnea. Stackars torghandlare.

Länktips: https://www.facebook.com/reel/2463384737489664/?fs=e&fs=e

Hur ska det offentliga bli bättre ”första-kund”?

Posted on by
Reply

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, driver på för att den svenska forskningen och innovationerna ska få de resurser och det erkännande som de förtjänar. I ett nyhetsbrev som kom den 16 juni 2026 läser jag hur professor Sylvia Schwaag Serger, vd för IVA, exemplifierar med hur samhället förr var bättre på att samverka kring strategiskt viktiga innovationer som när ASEA och Vattenfall tog gemensamt ansvar för utbyggnaden av det svenska elnätet eller när LM Ericsson och Televerket satsade på AXE-systemet. Schwaag Serger efterlyser mer offentliga ”förstakunder”, som kan vara helt avgörande för att innovativ teknik ska kunna tas fram och bli serietillverkade.

IVA pekar på den rådande kulturen i det offentliga
Hon förmodar i sin text att återhållsamheten hos en del offentliga beställare kan hänga ihop med den rådande kulturen i det offentliga. Hon förtydligar med ”..rädslan hos enskilda tjänstemän av att göra fel. Tjänstemän granskas hårt av chefer, revisorer, domstolar och även medier. Om den ansvarige tjänstemannen skulle välja en ny, oprövad lösning som misslyckas leder det till kritik och kan innebära tuffa konsekvenser för den enskilde.”  Och preciserar ytterligare: ”Det är inte de enskilda tjänstemännen det är fel på. Det är den straffande kulturen och de stelbenta regelverken som är det reella problemet. Hur får vi upphandlande aktörer att våga (och se möjligheterna med) börja använda upphandlingsinstrumentet i teknikutvecklande syfte? Staten skulle kunna ha en mycket viktig roll som ankarkund till små och medelstora företag och stimulera dem att skala upp.”

Vem tackar någon för att man vågar testa?
Jag tror hon har rätt. Det finns säkert flera skäl till att svenska offentliga myndigheter i internationell jämförelse är återhållsamma med beställningar av oprövad teknik. En anledning kan säkert vara att det är ingen som tackar den som tar initiativ bortom rutinerna. En annan kan vara den risk som finns att det går fel och att kritiken blir förödande för den personliga karriären. Det är sannolikt säkrare för den enskilde att sitta still i båten och göra som man brukar göra.

Tjänstemanna-ansvaret återinförs 
Det som dessutom nu har tillkommit och ytterligare bromsar innovationskraften hos offentliga upphandlare är Tidöregeringens nya lag som införs den 3 juli 2026 och som handlar om tjänstemanna-ansvar. Det tycks som om det är SD som har drivit på för att få kontroll över hur tjänstemän agerar. Det finns webb-klipp som tyder på detta. Och även om en ny regering skulle tillträda efter valet i höst lär det dröja innan man förändrar denna nya lag om tjänstemanna-ansvar, eftersom det ständigt finns en mängd olika lagar som behöver ändras eller korrigeras utifrån de politiska partiernas prioriteringar. Men nog är det lite märkligt att det är näringslivets ”vänner” på högersidan som driver igenom en lag som ytterligare bromsar just de mekanismer IVA pekar på, där det offentliga skulle kunna ta ett större ansvar och hjälpa innovativa företag att förverkliga sina produkter och tjänster.

Och nu måste många rutiner AI-anpassas
Det finns ytterligare en aspekt som krånglar till det hela och det är att hela samhället står inför en anpassning till AI-teknologin, där en del administrativa rutiner kommer att behöva ses över och lagstiftningen sannolikt kommer att behöva korrigera för avarter och missbruk, som kan relateras till hur AI-teknologin används för att ”effektivisera” och skapa vinster som i sin tur får återverkningar på arbetsmarknad, arbetsuppgifter, ansvarsområden, redovisning, tidsåtgång osv. Därutöver finns det kompetensbehov hos beställare som kanske inte alltid är uppdaterat om man gick sin utbildning för 30 år sedan. Utvecklingen går fort.

Det räcker med fyra år av Tidö-tester
Det som behövs nu är mer av tillit och samarbete, inte kontroll och maktutövning utifrån ett ideologiskt kontrollbehov. Det räcker med de dumheter som landat i förslag om att sätta barn i fängelse eller att utvisa unga personer bara för att de råkat bli 18 år gamla. Eller försöken att ekonomiskt strypa folkbildningen, studieförbunden och de fria resurser som fyller de tomrum som alltid uppstår när det offentliga inte fångar upp alla människor med olika behov. Sverige är bättre än den Tidö-version som vi nu har fått testa under fyra år.

Länktips: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2026/02/regeringen-foreslar-utokat-tjanstemannaansvar/

(Anm. Jag länkar av princip inte till SD-sidor, men det finns en sida från SD i Åstorp publicerat i februari 2026 som är lätt att hitta för den som vill kolla.)

Vem vill bli rik på andra människors elände?

Posted on by
2

Vapenindustrin har en särställning. Inte nog med att den hela tiden hoppas att de leveranser som gjorts snart ska vara obrukbara så att de kan ersättas med nya vapen, robotar eller drönare. De har också en särställning i relation till betalningar. Det är stater och regeringar som är största kunder och deras kreditvärdighet och betalningsvilja är inget som industrin behöver oroa sig för. Och när levererad utrustning används kommer nya beställningar för att fylla de tomrum som skapats. Det finns en misstanke att ett och annat krig startats och eskalerat just för att det gynnar vapenindustrin. Nu när Trump gjort av med mängder av system i sitt märkliga krig mot Iran behöver han ju snabbt ersätta de förlorade systemen med nya. Och leverantörerna ser orderböckerna fyllas.

Vem vill bli rik på andra människors elände?
Just de ekonomiska drivkrafterna bakom krig och konflikter tror jag alltför sällan kommer i fokus. Och i det sammanhanget spelar självklart aktieägare och börskursen en extra stor roll. Med rätt information går det att förutsäga kursuppgångar och går det därmed att tjäna stora pengar på hur marknaden värderar ett visst företag. Visst är det osmakligt att det går att berika sig på andra människors död och lidande?

Vilken roll spelade det att marknaden blev större?
NATO-medlemskapet stressades fram i en tid då Ryssland (Putin) tyckte sig redo att förändra Europa och synbarligen ta makten över grannländer genom militär invasion. Det samarbete som Sverige och Finland haft med NATO sedan lång tid upplevdes av vissa som otillräckligt. Genom ett medlemskap skulle dessa länder nu ingå i en mycket stark försvarsallians var tanken. På köpet skulle svensk vapenindustri (Saab, Bofors…) kunna kvalificera sig för att få leverera till fler länder och tjäna mer pengar på krig, död och elände.

DCA-avtalet ger USA tillgång till Sverige
Det blev aldrig någon verklig debatt om NATO-medlemskapet. Vi hade just kommit ur pandemin och nu uppenbarade sig nästa stora hot. Det fanns säkert de som varnade för Putins avsikter, men ungefär som Sverige inte kunde hålla sig utanför pandemin kunde inte Sverige möta det nya hotet från Ryssland på något annat sätt än inom ramen för NATO, tycks många ha resonerat. I Vita Huset satt Biden och han uppförde sig ju ungefär som vi brukar förvänta oss att amerikanska presidenter ska göra. För säkerhets skull tecknades även ett separat DCA-avtal mellan Sverige och USA, ett avtal som ger USA långtgående befogenheter att använda svenska militärbaser och svensk mark utan att behöva ta hänsyn till svensk lag.

”Kärnvapnens viktigaste funktion är att de aldrig ska användas”
Den pågående diskussionen om kärnkraft ska också ses mot bakgrund av den roll somliga ser för atomvapen, gärna utplacerade på svensk mark. Detta trots det uppenbara bekymmer kärnkraftverken i Ukraina innebär för försvaret av Ukraina. Det är märkligt att anhängarna inte inser vilken strategisk nackdel det innebär att ha kärnkraft och kärnvapen som (o)lämpliga mål för en angripare. Som Alexander Stubb, Finlands president brukar säga: ”Kärnvapnets viktigaste funktion är att aldrig användas”. Men som avskräckande teknologi har de sannolikt spelat ut sin roll. Det är nämligen svårt att tjäna pengar på kärnvapen eftersom de är dyra, kräver mycket rigorös hantering och trots allt bara finns i relativt små mängder.

Vi behöver en debatt om Ottowa-avtalet och personminor
Det som också är synnerligen störande, vid sidan av vurmen för kärnvapen, är hur partier på högersidan i Sverige nu kan tänka sig att lämna Ottawa-avtalet. Det är det avtal som funnits på plats i drygt 30 år och som förbjuder personminor. Bofors slutade att tillverka personminor redan flera år innan Sverige ratificerade Ottawaavtalet. Nedanstående bild från Svenska Freds illustrerar problemet med personminor. Som nu tre partier i Sveriges riksdag vill lämna. Hur det kommer sig att det är en liberal eller en kristen ståndpunkt att lemlästa privatpersoner och barn är obegripligt.

Bild från Svenska Freds
Så här ser de svenska partierna på personminor (bild från Svenska Freds)

Vem vill tjäna pengar på att människor dör?
Det rimliga är att företag som tjänar pengar på vapen, krig och på att skada människa och miljö tvingas att betala från sitt överskott till en särskild fond, som skulle kunna finansiera återuppbyggnaden av det som vapnen skadat. Och det borde regleras tydligare vem som får äga aktier i vapenindustrin och därmed även tjäna pengar på att ”verksamheten går bra”, dvs människor dör och lemlästas.

Vem är egentligen samhället?

Posted on by
Reply

Jag läste någonstans att på ungefär två generationer, sedan 1980, har det totala antalet medlemmar i politiska partier i Sverige minskat med cirka 85 procent. Att det förändrar politiken både till form och innehåll torde vara ganska uppenbart. Samtidigt måste vi minnas att den största enskilda förändringen var att LO-medlemmar tidigare automatiskt var anslutna till det socialdemokratiska partiet. När detta upphörde skedde naturligtvis den största minskningen av antalet partimedlemmar. (Se länktips nedan).

Samhället är vi och kräver ett visst engagemang
I en analys jag läst om denna minskning finns några varningssignaler att ta på allvar om demokratin ska vara något mer än att rösta vart fjärde år. Vi kan och får inte reducera vår föreställning av demokratin till något som påminner om en app eller något vi ser som en konsumtion av en tjänst. Detta att klaga på ”politikerna” blir ibland detsamma som att klaga på en leverantör. Det är en farlig väg att gå. När vi ser samhället som något som någon tillhandahåller och vi själva inte är delaktiga i att forma uppstår lätt en slags ”kundrelation”. Det kan innebära att vi väljer att stå vid sidan av och klaga på hur ”dom” prioriterar fel, istället för att vi aktivt deltar i de för-och-emot-diskussioner som nästan alltid finns när det gäller olika förändringar.

Dialogen är viktig
Med svaga politiska partier finns en risk att viktiga aspekter helt försvinner i diskussionerna. Helt enkelt för att ingen med en avvikande åsikt blir lyssnad till eller ens finns med i rummet eller på webben. En-fråge-opinioner får genomslag på helhetens bekostnad. Förenklingar och populistiska utspel får lättare respons i ett samhälle som inte är vant att hantera flera aspekter av en fråga. Motsättningar blir snabbt påtagliga och förstärks lätt av medierna i deras jakt på klick. Något som också bromsar viljan att försöka se bortom den synliggjorda skiljelinjen. En annan risk med få medlemmar i partierna är att de lättare kan bli offer för kuppartade övertaganden. Ungefär som Kaliber visat skedde i Botkyrka 2023. (Se länktips nedan).

Förenklingar vilseleder lätt
Jakten på enkla ja-och-nej-svar kan på så sätt motverka kloka avvägningar där legitima intressen står mot varandra. Ofta kan det handla om kortsiktighet eller långsiktighet. Plånboken nu blir lätt viktigare än att nästa generation har rätt förutsättningar. Eller ”vi måste ha gruvor” ställs mot samefolkens behov av orörd natur. Jobben i industrin ställs mot naturvården. Ska vi ha fiskare eller fisk….?

Att känna sig hel som människa
För att landa rätt behöver vi dialog och mänskliga möten. Jag talade med några personer i min egen ålder i samband med Pridetåget den 13 juni i Göteborg. En man från Lysekil levde upp och kände sig hel när han fick klä sig fint i kvinnokläder. Men han hade bara en vän att dela sin glädje med, anförtrodde han sig till mig. Ensamheten var påtaglig. Livet blir inte helt när man inte får bejaka sig själv.

Bejaka minoriteter
En annan man hade genomgått ett stort antal operationer. Han kände en stor besvikelse kring hur samhället och sjukvården bemötte honom. Jag fick intrycket att han alltför ofta bemötts, kanske av tidsbrist?, på ett avvisande sätt. Kanske måste vi hitta andra sätt att låta medmänniskor känna sig sedda och bejakade? Även om nittiofem procent får en bra vård och ett bra bemötande måste vi kanske hitta reservvägar för att hjälpa de återstående som behöver hjälp på ett annat sätt. Och att identifiera dessa minoriteter blir självklart enklare ju fler som väljer att delta i de politiska samtalen på gräsrotsnivå.

Länktips: Medlemsutveckling i politiska partier i Sverige: https://sv.wikipedia.org/wiki/Riksdagspartiernas_medlemsutveckling

Länktips: Kaliber om Botkyrka och S: https://www.sverigesradio.se/artikel/kaliber-avslojar-ytterligare-kriminell-i-s-uppgorelsen-i-botkyrka-2023