IfM ordnade en kväll för klimatdiskussion

Posted on by
Reply

Ingenjörer för Miljön, IfM, ordnade en utfrågning om klimat och miljö den 1 september 2026 i ABF-husets föreningslokal nära Järntorget i Göteborg. Fyra partier ställde upp med representanter och därutöver fanns två forskare på plats. En närmast fullsatt lokal fick två timmars diskussion om flera viktiga frågor. Här ett försök till referat. (Länktips till att se det hela i efterhand, se nedan).

Det var en kompetent panel och två forskare
Tre personer som sitter i Riksdagen deltog: från Socialdemokraterna var Joakim Järrebring på plats, från Centern vice partiledare Rickard Nordin, från Miljöpartiet Katarina Luhr. Från Vänsterpartiet medverkade Johan Zandin, som sitter i kommunfullmäktige i Göteborg. Det var fyra engagerade och vältaliga personer som ansträngde sig att formulera tydliga och begripliga svar på de frågor som moderatorn Anders Nord från IfM tog upp. Påtagligt ofta hade de fyra partierna en stor samsyn i både problem och möjliga lösningar. Det som skiljer är kanske detaljer i hur man värderar och rangordnar det som behöver göras. Forskarna från Chalmers var Frances Sprei och Jörgen Larsson, som till stor del bekräftade det som politikerna hävdade.

Alla fick lyfta något väsentligt
Inledningsvis fick de fyra politikerna lyfta något väsentligt som de ville få sagt. Johan Zandin betonade transparens som viktigt, Katarina Luhr sa att vissa saker går inte att kompromissa bort, Rickard Nordin nämnde nyttan med ett lobbyistregister och att petropopulismen är farlig och Joakim Järrebring var inne på samma linje att det finns stora risker när banden och kopplingarna mellan regering och företag blir alltför starka.

Tema: Matsäkerhet
Kanske allra mest intressant i detta avsnitt var Jörgen Larssons kommentar att självförsörjningsgrad beräknas på ekonomin bakom livsmedlen, dvs sålda kronor. När vi adderar viner och dyra ostar ger det ingen tydlig bild av vilken näring eller vilka kalorier vi producerar inom landet. Vi producerar 50 procent mer kalorier än vi behöver, sa Jörgen Larsson, och betonade att vi inte har någon säkerhet i livsmedelskedjan. Men dessförinnan hade politikerna sagt något om matsäkerhet. Joakim Järrebring menade att det blir stora förändringar som kräver en samhällelig omställning och att den blå maten, fisken, kan bli mer intressant framgent. Rickard Nordin nämnde att vi har 50 procents självförsörjningsgrad (som således Jörgen Larsson kommenterade i sitt inlägg). Rickard Nordin tyckte att 80 procents självförsörjningsgrad är eftersträvansvärt och påpekade samtidigt att hälften av det kött vi äter är importerat, att vi behöver fler betande djur samt att fritidsodlingen har en stor potential. Idag är vi beroende av Ryssland för import av konstgödsel. Katarina Luhr gjorde en koppling till drivmedelspriserna som starkt påverkar hur livsmedelspriserna varierar och argumenterade för mer fossilfritt gödsel, för mer biogas och solel för att få gårdarna att klara sitt energibehov. Hon nämnde även vattenförsörjning som en kritisk fråga. Johan Zandin tog upp en undersökning som gjorts i Göteborg där man sett att vi har ungefär en procents självförsörjning. Han slog ett slag för ekologisk mat och nämnde att vi generellt sett äter för mycket kött och att det finns viltkött i form av älg och vildsvin som kan ses som en resurs inom landet. Vi borde sträva efter åtminstone 80 procents självförsörjningsgrad, menade han.

Nästa tema var extremväder och behovet av stormportar
Göteborg ligger i riskzonen för översvämningar och det kan behövas byggas stora portar som hindrar vattnet att översvämma delar av centrala Göteborg. Då tillkommer även behovet av stora pumpsystem som kan hantera Göta Älvs flöde, som ju inte stoppar vid höga flöden. Och ett sådant system behöver även inkludera Nordre Älvs flöde vid Kungälv. Först ut att kommentera var Johan Zandin, som menade att detta är mycket komplext och sannolikt mycket dyrt. Varje portsystem kan komma att kosta som en Västlänk. Staten måste hjälpa till, Göteborg klarar inte denna investering själv. Joakim Järrebring bekräftade att detta behöver ses som ett nationellt intresse och att flera kommuner berörs direkt av frågan. Han trodde också att större bolag som har direkt nytta av klimatskyddet kan behöva bidra till finansieringen av systemlösningen. Rickard Nordin pekade på hur man gjort i Nederländerna där man kopplat finansieringen av sitt skyddssystem till vattenfrågan. Alla behöver vatten och en mindre avgift kan knytas till detta. Han nämnde också att det finns en klimatanpassningsutredning. Katarina Luhr knöt an till detta och nämnde att klimatanpassningsutredningen delvis gick emot de direktiv utredningen fått av regeringen. Om vi inte börjar i tid kommer vissa kommuner att lämnas i sticket, dvs stå utan klimatanpassningsstöd. Hon nämnde särskilt Stockholms och Mälarens unika situation, där Mälaren är dricksvattentäkt för två miljoner människor. Bräckt vatten från Östersjön får inte bryta in i Mälaren.

Nästa tema var transportsystemet
Rickard Nordin inledde med att sammanfatta frågan till att bestå av tre delar: bilen, bränslet och beteendet. Vi behöver minska åkandet, tåget behöver byggas ut och han avslutade med att det faktiskt går att halvera utsläppen från transportsektorn. Joakim Järrebring betonade hur viktigt det är med en utbyggd infrastruktur för kollektivtrafiken. Johan Zandin betonade kollektivtrafikens roll och hur viktig den är för landsbygden. Han nämnde även problemet att hyresgäster har svårare att ordna laddning av elbilar, jämfört med villaboende. Katarina Luhr ansåg att vi behöver individualisera lösningarna så att vi stödjer bilpooler och ger mer stöd till bilbyte. Samhället är planerat för bil, något som går att ändra på. Hon lyfte även ett färdmedelsneutralt reseavdrag som en dellösning, men också att vi kan utnyttja befintlig bilpark bättre, inte minst de kommunala bilar som annars står still vissa tider. Kollektivtrafiken behöver byggas ut och befintliga bilar användas hela sin livslängd. Rickard Nordin påpekade att den gamla miljöbilsbonusen bara gällde för nya bilar, vilket är en begränsning. Den nya bonus som har införts har en annan geografisk och inkomstrelaterad begränsning som också skapar orättvisa. Bekymret är generellt att fossilt bränsle är för billigt och att vi behöver prissätta andra värden. Det är också märkligt att bilpoolsbilar och hyrbilar har olika moms.

Forskarna kommenterade diskussionen
Frances Sprei menade att EU troligen inte kommer att ge Sverige ett undantag för pris vid pump. När det gäller att elbilar ofta är tyngre betonade hon att även fossildrivna bilar tenderar att bli större och större. Hon argumenterade för att ett bonus-malus-system fungerar bra för bilmarknaden. Jörgen Larsson menade att koldioxidskatt är ett bra styrmedel, men tillade samtidigt att det sannolikt är svårare att höja den än att sänka den. Kanada har en modell av beskattning där intäkterna går direkt tillbaka till medborgarna. Rickard Nordin sa att EU:s nya utsläppshandel skulle kunna göra att den återbetalas. Koldioxidskatt riskerar att bli en fattigdomsfälla, menade han. Johan Zandin lyfte frågan om laddplatser vid allmännyttans hyreshus som något som behöver åtgärdas och Joakim Järrebring varnade för den orättvisa som kan uppstå när boende i flerbostadshus ofta inte kan ladda bilen genom sitt eget elavtal, utan hänvisas till dyrare kommersiella laddlösningar.

Nästa tema handlade om skogen
Joakim Järrebring lyfte behovet av mer kontinuitetsskogsbruk och att staten har chans att gå före i omställningen. Skogsbruket måste bli resilient, menade han. Johan Zandin nämnde att staten är skogsägare och därmed kan visa andra skogsägare hur arbetet kan bedrivas och bli lönsamt samtidigt som skogens klimat- och miljönytta säkras. Katarina Luhr slog fast att skogen behövs och att återvätning av marker kan vara värdefullt, liksom att satsa på mer blandskog och kolinlagringsavtal, där skogsägare kompenseras för att inte avverka sin skog. Rickard Nordin nämnde att skogen även ger oss viktiga råvaror och att skogen faktiskt växer mer i ett varmare klimat. Han tog också upp vissa skogsägares rädsla att bli av med skyddsvärd skog, så som regelverket ser ut idag.

Kvällen avslutades med några publikfrågor
Det kom så några frågor från publiken och svar från panelen om den ökande konsumtionen, om flygskatt, om cirkulär ekonomi, om reparationsavdrag, om en ökande tjänstesektor och en idé om fjorton-timmars-resor till centraleuropa med tåg. Frågorna och svaren är många och plötsligt hade två timmar gått.

Stort tack till de medverkande och till IfM för en givande kväll.

Länktips till IfM:s kvällen, inspelad:
https://youtu.be/VU65ykwjzSY

SVT missade hur SD saboterar för Sverige

Posted on by
Reply

Jag såg SVT:s utfrågning av Jimmie Åkesson och det är märkligt, tycker jag, att ingen av journalisterna riktigt på allvar utmanade Åkesson på något område. (Länktips, se nedan). De teman SVT hade valt var till största delen ”hemmaplan” för Åkesson, områden där SD gärna profilerar sig och driver på utvecklingen i en farlig utveckling. Tidö-regeringen har ju dessutom genomfört mycket av det SD gick till val på 2022. De hade kunnat fråga om han kände sig nöjd med hur de ”borgerliga” partierna, de han numera ser som motståndare, böjt sig för SD:s vilja på Tidö slott. SD är ju inget borgerligt parti och Liberalerna är ideologiska motståndare har vi återigen fått höra, men det togs inte upp i utfrågningen. Är media också fienden, hade varit intressant att höra Åkessons svar på.

Sjukvården är den viktigaste frågan och här saboterar SD lösningar
Detta med retroaktiv lagstiftning hade de kunnat ta upp, men det gjorde de inte. Detta att medvetet skapa osäkerhet för personer och familjer som bor och verkar här, betalar skatt och sköter sig. Det är uppenbart att personer från andra länder ska känna sig ovälkomna och oönskade. När han fick frågan om det är rimligt att en syrisk läkare, som jobbar i Sverige, ska få pengar för att lämna landet hade journalisterna kunnat fråga just mot bakgrund av att nästan 40 procent av Sveriges läkare har utländsk bakgrund. Och mot bakgrund av hur svårt det är att bemanna och få kompetent personal till alla tjänster. Hur kan Åkesson tycka att det är smart att dränera sjukvården på kompetens när just sjukvården är den fråga väljarna har som den i särklass viktigaste delfrågan i årets val? På vilket sätt löser det sjukvårdens problem att se till att kompetent personal lämnar Sverige? Denna ihålighet i resonemanget hade varit bra om SVT hade borrat i. Men det gjorde man inte.

Tvåstatslösning?
Eller utrikespolitiken. Är SD för en tvåstatslösning i Israel-Palestina-konflikten? Eller har man ställt sig på Netanyahus sida och tycker att Israel gör rätt som uppmuntrar illegala ockupanter, bosättare, på det som enligt gällande avtal är palestinsk mark? Har palestinier ingen talan i SD:s värld? Hur ser SD på mänskliga rättigheter? Gäller de bara vissa?

Ett gigantiskt misslyckande för ett nationalistiskt parti
Eller detta med att kalla sig ett nationalistiskt parti och samtidigt försvåra för inhemsk försörjning. Bioenergi, biologiska bränslen, lokalt producerad el i form av solceller och vindkraftverk, lokalt producerad mat osv – är det inget som ett parti som värnar Sverige borde försvara? Inte minst ur beredskapssynpunkt, kan man ju hävda. Istället för att som nu låsa fast oss i ett ännu värre oljeberoende, skapa osäkerhet om vad staten vill när det gäller omställning av fordonsflottan, bränslesystem osv. Varför är det viktigare att gynna internationella oljeintressen än att stärka den inhemska resiliensen? Det hade varit intressant att höra hur Åkesson skulle motivera sin positiva hållning till de stora internationella bolagen med tanke på hur det är just dessa som har mest att förlora på en omställning till förnybara bränslen.

Varför vill SD sabotera den svenska skolan?
Eller skolan. Varför vill SD försvara dräneringen av svenska skattepengar som är avsedda för eleverna i den obligatoriska skolan så att stora delar av dessa pengar, miljarder, hamnar i utländska ägares händer? Varför vill SD att skolan misslyckas med sitt uppdrag att ge alla en så god start som möjligt i livet? Koncernskolorna är ett bedrägligt och ”smart” sätt av företag att slussa säkra pengar från staten till sina egna ägares fickor, ett system som Sverige är helt ensamma om. Varför vill SD försvaga den svenska skolan? Är det viktigare med kinesiska ägare än att att anställa tusentals med lärare och assistenter som hade kunnat förhindra att enstaka elever spårar ur och till och med begår brott som nu senast i Fagersta? Varför saboterar SD den svenska skolan? Är vinster viktigare än våra barns framtid?

Är kunskap farlig i SD:s värld?
Och man hade kunnat komplettera med hur Tidö-regeringen drastiskt skar ner folkbildningens resurser redan 2023. Är det kunskap SD är rädda för? Är det enklare att få gehör för ogrundade påståenden om väljarna är okunniga? Är åsikter lika mycket värda som vetenskapligt grundade fakta? Är det en dränering av den svenska konkurrenskraften SD vill se? Så att vi inte längre har något försprång på den internationella marknaden när vi ska konkurrera med andra länder? Varför är kunskap så farligt i SD:s värld?

Ingen bra dag på jobbet
Men inget av detta togs upp. Istället bollade man lite frågor som Åkesson till största delen kände sig bekväm med och referenser till tidningen ETC kunde han avfärda som en extrem tidning osv. Det var ingen bra dag på jobbet för SVT:s journalister.

Länktips: https://www.svtplay.se/video/ePvLxvQ/val-2026-utfragningen/jimmie-akesson-sd

Kan färg verkligen göra så stor skillnad?

Posted on by
Reply

Det är lite fascinerande. Att färgen gör allt så enkelt. Mängden sorterade retursopor har ökat i Halmstad med 30 procent, läser jag, bara för att man infört färgkodade påsar för boende i villor och hus med några få lägenheter. Hälften av hushållen i Halmstad får nu sortera sina förpackningar i sex olikfärgade påsar. Inte så oväntat är det plastförpackningar som har ökat mest. Fortfarande är det dock hälften av alla sopor som hamnar i restavfallet. (Se länktips nedan).

Färgerna underlättar
Men bara genom att underlätta sorteringen visuellt – med färger – har Halmstad Energi och Miljö, HEM, lyckats få folk att sortera mycket mer av sina förpackningar. Det gör ju att mer av papp, metall och plast kan återvinnas istället för att slentrianmässigt eldas upp. På hemsidan ser jag också att det finns returemballage som påsarna inte hanterar. Wellpapp är en sådan, liksom glasburkar, glasflaskor och större produkter. Då gäller det att ta sig till en återvinningscentral.

Långsiktigt ett samhälle med mindre avfallsmängder?
HEM har också en egen app, läser jag, där man kan hålla koll på hämtningsdagar, fakturor och energiförbrukning. Den allra bästa är ju om vi lyckas minska avfallsmängderna och energianvändningen. Och att bolag som HEM långsiktigt arbetar för att de inte ska behövas. Men den visionen är nog tyvärr långt borta. Förpackningsvolymerna lär fortsätta att öka. Ändå är detta med färgkodade påsar troligen smart. Vi måste hjälpa folk att göra de val som är kloka. Det ska vara lätt att göra rätt.

Länktips: Halmstad Energi och Miljö hemsida

Länktips: https://www.sverigesradio.se/artikel/fargglada-pasar-okade-avfall-med-30-procent-i-halmstad

Bolagen vill att vi ska bli sjukare eller fortsätta söka jobb

Posted on by
Reply

Inte nog med att koncernskolor numera till viss del ägs av utländska bolag med noll intresse av hur Sverige utvecklas. Nu har de starka finansiella intressena börjat intressera sig för andra delar av svensk välfärd. Den finska jätten Mehiläinen köper nu upp vårdcentraler i Sverige. (Se länktips nedan). Och det gör man inte för att man vill att svenska folket ska bli friskare. Snarare är det väl tvärtom, att man hoppas att alla sjuka svenskar ska besöka vårdcentralerna oftare så att skattepengar från regionerna kan slussas vidare till bolagens ägare och aktieägare. Denna dränering av den svenska välfärden måste få ett stopp. Det är inte rimligt att vinsten är viktigare än att vi håller oss friska.

Vi sviker ett par generationer unga
På ett överordnat plan känns det viktigt att samhällsnyttig verksamhet kontrolleras av det offentliga. Om vi vill ha järnväg i hela landet är det inte privata suboptimeringar som ska leda till att ”olönsamma” sträckor läggs ner, att underhållet eftersätts osv. Vill vi ha en brandkår som fungerar, en arbetsförmedling som faktiskt arbetar för att göra sig själv överflödig så måste vi sluta tro att marknaden och vinstintressena är de som allra bäst skapar samhällsnytta. Skolan är obligatorisk och varje krona bör naturligtvis gå till att erbjuda alla elever bästa möjliga start i livet. I valet mellan en obehörig lärare i kombination med aktieutdelning och en (dyrare) behörig lärare och ingen aktieutdelning borde det vara självklart att våra barn och unga ska erbjudas bästa möjliga undervisning. Eller en assistent som kan stötta en elev med svårigheter, trots att assistenten då gör att bokslutet inte visar på lika stort ekonomiskt överskott. Vi sviker ett par generationer unga när vi nu tillåter vinstjakten att vara viktigare än de ungas framtid.

Idéburna verksamheter behövs
Marknaden är bra på mycket, men inte för de verksamheter som håller samhället under armarna och som bidrar till att jämna ut förutsättningarna mellan olika människor. Den valfrihet privatiseringarna lanseras inom är egentligen bara en täckmantel för att kunna plocka ut skattepengar i ren vinst. Med det sagt behövs det utrymme för idéburna verksamheter, där en pedagogisk eller annan idé utgör fundamentet för verksamheten. Men då ska organisationsformen vara underställd uppgiften och inte tvärtom.

Länktips: DN-artikel om vårdsektorn, en artikel som kan vara låst: https://www.dn.se/sverige/finsk-vardjatte-vaxer-nar-sma-vardcentraler-kops-upp/

Nya DNA-rön förändrar synen på vad som är nordiskt

Posted on by
1

Det finns mycket att upptäcka på nätet. Och det behöver säkert verifieras och dubbelkollas för att vara något som kan anses ”bevisat”. Men oavsett, det som fascinerar är hur modern DNA-teknik nu kan komma att skriva om historien. Även om den här 15 minuters-youtube-filmen skulle visa sig inte stämma, så finns det all anledning att hålla ögonen öppna för de nya rön som den moderna forskningen kan komma fram med.

Rastänkandet stämmer inte alls
Det som påstås i filmen är att det blonda, typiskt nordiska utseendet som många förknippar med något slags ”rastänkande” egentligen inte alls stämmer. Minst 25 procent av det DNA som vikingarna bar på härstammade från andra regioner. Den myt som spridits om den nordiska människotypen, som varande överlägsen, visar sig med ny forskning inte alls stämma.

Den här borde många se
Man önskar att alla de som högljutt låtsas att det finns något unikt i den svenska eller nordiska genetiska koden ser den här filmen och omprövar sin syn på varifrån vi kommer.

Länktips: Why nordic DNA is the strangest in the world

Orust Återbruk i fokus 21 augusti

Posted on by
2

Det är inte varje dag som en partiledare (eller ett språkrör) meddelar att han eller hon tänker ägna ett besök åt en verksamhet som man själv varit delaktig i att den uppstått. Fredagen den 21 augusti 2026 besökte Amanda Lind (Miljöpartiet) Orust Återbruk. Det gamla mejeriet på Vräland, mitt på Orust, har blivit den plats där återbruket och andra verksamheter sedan flera år utvecklas.

Orust Kretsloppsakademi med flera
Hade jag kunnat vara på plats hade jag gärna berättat om förhistorien. Den korta versionen handlar om hur avgörande det var att civilsamhället var organiserat och kunde fånga upp idéer. Först och främst spelade Orust Kretsloppsakademi en avgörande roll som motor för olika processer. Och nästan lika viktigt det var att Studieförbundet Vuxenskolan kunde hjälpa till med lokaler, ansökningar och andra parametrar. Och självklart att det fanns en grupp entusiaster som med tid, nätverk och idéer kunde bidra till kartläggning, förstudie, etableringsfas, förhandlingar och igångstart. Hur viktigt det var att vi kunde göra en gedigen förstudie, där det var självklart att kommunen tillfrågades, och att igångsättning och en del av pionjärfasen finansierades via EU:s landsbygdsprogram. Och att allt tar tid.

Ringön och Social Cirkulär Ekonomi
Hade jag fått chansen att berätta mer om bakgrunden hade jag kanske nämnt de projekt kring Social Cirkulär Ekonomi som jag tog initiativ till 2014 till 2016 och som involverade ett antal spännande och gränsöverskridande verksamheter på Ringön i Göteborg. Hur det där kom att handla om att använda en lite bortglömd plats och ett antal etablerade, men små, verksamheter att samverka kring återbruk och en socialt motiverad syn på hur även människor behöver hitta tillbaka till arbetslivet på lite olika sätt. När rätt förutsättningar ges kan både verksamheter och individer vinna på att det är människor som står i centrum och inte vinsten. Med ett antal positiva erfarenheter i bagaget från Ringön-projekten, där finansieringen kom från projektmedel från Västra Götalandsregionen och Tillväxtverket, kunde jag hitta en fortsättning på Orust, där något nytt behövdes.

Olika kompetenser kan vara avgörande
Jag hade också kunnat beskriva hur viktigt det kan vara att ha rätt person för rätt fas i ett projekt. Jag deltog i förstudie och uppstart av Orust Återbruk under några år 2017 till 2020. Men det var avgörande att utveckling och drift sköttes av andra personer som har just de kunskaper och egenskaper som krävs under de första åren. Utan Helena och Elisabeth hade det sannolikt inte gått. Och utan Thomas som ständig inspiratör. Olika faser i en etablering och utveckling kräver olika förmågor, där det är bra att ha en bredd i kompetenserna och engagemanget. Det är också avgörande att driftsformen inte handlar om att göra vinst eller att äga något. En bra idé utvecklas bäst när den delas.

Egnahemsfabriken är ett annat exempel
Hade jag fått möjlighet hade jag också nämnt en väldigt fin verksamhet på Tjörn, som på ett fantastiskt sätt tagit till vara kompetenser och synergier på ett annat område. Jag tänker på Egnahemsfabriken, som har sin bas på grannön Tjörn, och som också spelar stor roll för lokal utveckling. Och hur viktigt det är att våra myndigheter och finansieringskanaler förstår värdet av lokala initiativ. Och hur studieförbunden fungerar som kitt i olika processer. Samhället behöver alternativ till de kommunalt och kommersiellt drivna verksamheterna, där engagemang och idéer får ta plats.

Länktips: Orust Återbruk: https://www.orustaterbruk.se

Egnahemsfabriken: https://tjorn.egnahemsfabriken.se/

Hans Abrahamsson lyfter fredsfrågan

Posted on by
10

Hans Abrahamsson är en freds- och konfliktforskare som jag gärna lyssnar till. Under mina år på Stiftelsen Ekocentrum (1998 – 2012) var han ofta en uppskattad föreläsare för en intresserad publik. Nu snubblade jag över en text han skrivit och publicerat på Facebook eftersom artikeln tydligen inte fått utrymme i någon dagstidning, där den varit tänkt att publiceras. (Se länktips nedan). Jag kände att det som Hans vill sätta fingret på behöver förmedlas vidare.

Står fred i motsats till krig?
När jag läst Hans Abrahamssons text växer insikten fram vi behöver diskutera formerna för fred betydligt mer än vi gör. Krig innebär ju ofta att två parter står mot varandra och båda försöker vinna över den andre, enkelt uttryckt. Står freden i motsats till kriget eller är fred detsamma som avsaknad av krig? Om man är fredsvän är man då i praktiken motståndare till en eller båda parter i en konflikt? Blir därmed varje fredssträvan också ett ställningstagande i en konflikt? Kan man vara för fred utan att ta ställning i en konflikt? Hur manövrerar man då?

Minoriteters legitima krav
Det Hans Abrahamssons text påpekar är att det alltid finns en förhistoria. Konflikter uppstår inte ur intet. Språkliga och kulturella minoriteter kan under lång tid känna att den styrande majoriteten inte respekterar dem. Till slut väljer minoriteten att med våld bryta sig loss och ”starta eget”. Detta finns det många exempel på. Ett av de mer lyckade exemplen är ju hur Norge bröt sig loss från unionen med Sverige utan att vi med våld började tvinga norrmännen till underkastelse. Lika enkelt var det inte för Eritrea att bryta sig loss från Etiopien. Vi kan också konstatera hur mycket våld som Jugoslaviens sammanbrott ledde till. Nu är i alla fall Slovenien och Kroatien EU-medlemmar och söker en framtid i samverkan med andra.

NATO kunde ha gjort en omtag, men det gjorde man inte
När Sovjet och Warszawapakten brutit samman kunde NATO ha passat på att göra ett principiellt omtag. Med ”fienden” kraftigt reducerad behövdes kanske inte samma försvarsallians som tidigare? Men det gjorde inte NATO. Istället fortsatte NATO t ex år 2008 att förespråka utvidgning och tänkte på Ukraina och Georgien som möjliga medlemmar. I det maktvakuum som uppstod när Sovjet bröt samman kunde NATO ha skapat plats för mindre av konflikt och mer av samförstånd. Istället hamnade både Ukraina och Georgien i ett säkerhetspolitiskt mellanläge. Man upplevde ett starkt tryck från Ryssland, men hade å andra sidan inget löfte från NATO-håll om stöd och man hade heller ingen process igång för att officiellt kunna träda in i en neutral roll.

En förudmjukande fred är ingen fred
Det krigshetsarna tycks utgå ifrån är att varje eftergift är en verklig eller en potentiell förlust. Och att fred bygger på förhandling, som i sin tur rimligen innebär att ge och att ta. (Utom när Trump påstår sig i maffialikande stil kunna vinna fred genom total underkastelse från motpartens sida). Historien visar ju med önskad tydlighet att det uppstår problem när ”freden” säkrats med villkor som den ena parten upplevt som förudmjukande. När en part upplever att ”freden” blev orättvis finns en stor risk att missnöjet till slut kulminerar i nya aggressioner. Tysklands förlust i första världskriget brukar ju tas fram som exempel på hur grunden därmed lades för den ”revansch” Hitler kunde surfa på och bygga sin aggressiva politik på.

Fred måste bygga på kompromisser och erkännanden
Om vi menar allvar med fred måste vi hitta nyanserade sätt att diskutera kompromisser, eftergifter, kompensationer och gemensamma lösningar på. Om det ständigt ska vara en sanning att varje eftergift är fel och att allt kan reduceras till ”ont” eller ”gott”, ”svart” eller ”vitt” löser vi egentligen ingenting. Det är när vi på allvar inser motpartens argument och sätter oss in i motpartens situation som grunden kan läggas för fred.

Låt oss titta på exemplet Krim
I fallet Ukraina och Ryssland är det hela mycket komplext. Det räcker att titta på Krim-halvön. Befolkningen på Krim utgjordes för inte så länge sedan till stor del av det som kallades Krim-tartarer. Några exempel på drastiska förändringar för Krim kan beskrivas så här:

  • 1921 – Krim blir autonom republik inom den ryska delen av Sovjet.
  • 1941 – Tyskland ockuperar Krim. Här läggs grunden till den bild av nazi-vänliga Krim (och Ukraina) som Putin ofta återkommer till.
  • 1944 – Stalin har kontroll över Krim och deporterar 180 000 tartarer till Centralasien. (De gick väl inte att lita på….?)
  • 1954 – Nikita Chrusjtjov överför Krim till den ukrainska Sovjetrepubliken, sannolikt för att slippa hantera olika frågor.
  • 1991 – Sovjetsystemet faller ihop och Krim fortsätter som en formell del av Ukraina. Ryssland hyr plats för sin Svarta-Havs-flotta i Sevastopol.
  • 2014 – Ryssland ockuperar Krim och integrerar halvön i Ryssland.

I ett hundra år har någon annan bestämt
Den släkt som levt i etthundra år på Krim har således ständigt behövt förhålla sig till makthavare i Moskva eller Kiev. Ingen har frågat Krim-borna hur de vill ha sitt samhälle. Vad innebär det att vara ung Krim-bo idag? Var utbildas man, i vilket språk, vilken framtid hoppas man på? Vem går det att lita på? Hur ser en fredlig lösning ut för att Krim ska kunna utvecklas på bästa sätt? Vem behöver inse vad för att rätt förutsättningar ska finnas på plats?

Tvåstatslösning, ett magiskt ord
Eller detta ständiga tal om den magiska ”tvåstatslösningen” i Israel-Palestrina-konflikten som ingen tycks ha något recept på hur den ska uppstå. Ska två stater finnas sida vid sida måste ju båda staterna erkänna varandras legitima existens, vilket idag ser synnerligen svårt ut att uppnå. Men om vi inte pratar fred så får vi heller ingen fred. Pratar vi krig får vi krig. (Fritt efter Alexander Stubb, som sagt något liknande).

Länktips: Facebook-text av Hans Abrahamsson: här

Det finns inget förnuftigt med snus

Posted on by
Reply

Bland alla ord man snubblar över finns ett som låter lite motsägelsefullt. Hur kan något eller någon vara snusförnuftig? Det finns väl inget förnuftigt med snus? Det inser även utrikeshandelsminister Benjamin Dousa i en ETC-artikel om att han och Sverige markerat på skarpast möjliga sätt mot Polens förbud mot just det vita snuset.

Tidningen ETC hade en intervju med B Dousa den 12 augusti 2026

Tidögänget väljer fel väg
Det finns inget förnuftigt med att grundlägga ett beroende av nikotinprodukter i tidiga år. Det så kallade vita snuset marknadsförs ju mot unga personer och varje människa som slipper lockas in i ett beroende av tobaksindustrins produkter borde ju ses som en vinst. Men Tidögänget styrs inte av logik eller humanitära principer. Det handlar naturligtvis om att det finns rökare och snusare i de målgrupper partierna vill nå, samtidigt som man hela tiden prioriterar stora företags möjlighet att tjäna pengar.

Ska staten tjäna pengar på att folk skadar sin hälsa?
Det ”svenska” snuset är förresten inte så svenskt som många tror. Det är Philip Morris som äger Swedish Match. Tobaksindustrin kämpar ju som tur är i en generell motvind eftersom intresset för rökning har gått ner. Men Tidögänget vet naturligtvis vilka prioriteringar som är rimliga. Vill folk skada sig så ska inte staten ha någon åsikt, typ. Tvärtom. Kan staten tjäna intäkter på försäljningen av tobaksprodukter vill Tidögänget gärna göra det.

Snusförnuftiga? Tidö-gänget? Nej
Så varifrån har vi begreppet snusförnuftig? Det jag hittar på nätet handlar om att snus kommer från snut, och därmed egentligen snyta, dvs något som involverar näsan. Snus skulle dras in i näsan och skulle inte vara för fuktigt. Extra torrt betyder snustorrt, på samma sätt som överdrivet förnuftig kan den synas vara som kallas snusförnuftig. Och att polisen snokar runt ledde naturligtvis så småningom att begreppet snut etablerades. Polisen sniffade naturligtvis runt efter diverse starka drycker och annat som kunde vara olagligt.

Ömkligt
Men visst är det ömkligt att Philip Morris har så stort inflytande på en svensk regering att en minister ser sig tvingad att protestera på det sätt som gjorts mot Polen. Snusandet tillför inget positivt och nikotin kan vara riktigt skadligt för personer som utsätter sig för det ofta, mycket och länge.

Finns det en borgerlighet efter valet?

Posted on by
Reply

Den 13 september går vi till val. Tidögänget går till val på att få fortsätta sin nedmontering av det som på ett sätt skulle kunna sammanfattas ”Folkrörelse-Sverige”. Studieförbund, folkhögskolor och allt som förknippas med gräsrotsengagemang, bistånd, egentligen empati och samförstånd är sådant som Tidö vill fortsätta att skrota. En tanke som slår mig just i detta sammanhang är att det är naturligtvis därför de är så negativa till energisystem, som bygger på aktivt delägande och lokalt engagemang. Kärnkraft blir en stark och tydlig kontrast till ett lokalt förankrat och ägt energisystem. Maktkoncentration är Tidös långsiktiga mål.

Dimridåer
Delar av den gamla borgerligheten ville gärna motivera satsningen på privat ägda system på valfrihet. Och man lyckades till stor del dölja miljarddränaget från statskassan till privata aktörer inom flera områden. Koncernskolorna är ett och privat vård och omsorg är ett annat. Och det är där som vinstjakten och drömmen om de stora pengarna hos många sympatisörer på den borgerliga sidan sammanstrålar med SD:s mer principiella hållning. Så länge ”marknaden” bidrar till att hjälpa SD att nå de mål man satt upp är det OK för nationalisterna. Och omvänt. Så länge M-sympatisörerna ser en chans att berika sig på det allmännas bekostnad låter man SD hållas.

Hur var det förr?
Men var det inte så att det fanns borgerliga partier som hyllade konst, kultur och kunskapsideal? Fanns det inte en gång i tiden borgerliga partier som kämpade för rättvisa i världen, som upprördes över Apartheid-politiken och som många gånger uppfattades som mer ”vänster” än delar av vänstern, inte minst när det gällde mänskliga rättigheter? Det jag minns är att Alf Svensson hade ett betydande engagemang för tredje världen och att Bengt Westerberg var tydlig med hur Sverige kunde sätta press på Sydafrikas dåvarande regim, samt hur Thorbjörn Fälldin på flera sätt fångade upp landsbygdens styrka i det som i generationer byggde ett fungerande Sverige. För att inte tala om Jarl Hjalmarssons inkännande politik på rättsområdet. Alla dessa initiativ har nu ersatts av en konfrontativ politik, som handlar om att gradera människor och hålla dem okunniga, för att senare kunna styra dem i förmodad auktoritär stil.

Tidö 2
Så hur går det om Tidögänget vinner valet? SD lär känna sig stärkta av resultatet och gå in mycket starka i en förhandling ”Tidö 2”. De övriga partierna kan försöka förmå journalister och väljare att förstå att de gör rätt saker, bara med lite annan prioritering. Om Pourmokhtari än en gång blir miljöminister kommer hon naturligtvis se valvinsten som en bekräftelse på att den politik hon fört var den som svenska folket ville ha. Och så vidare. Testballongen ”Tidö” höll måttet och nu går de ”all in”. Men vad av Tidö-2 kan betecknas som borgerlig politik? Mer vinster i skolan? Lägre skatter för vissa, delvis lånefinansierade? Färre alternativ på den idéburna sidan?

Man undrar hur tankarna går hos Moderaterna?
Och hur går det om Tidögänget förlorar valet? SD kommer naturligtvis hävda det bästa hade varit om deras politik hade kunnat genomföras fullt ut. De kommer att framställa sig som det verkliga oppositionspartiet. Svårare blir det för Moderaterna. Man var nästan ikapp Socialdemokraterna i popularitet och stöd under Reinfeldt. Och har sedan dess krympt samman till kanske 60 procent av det inflytandet. Så varför förlorade M valet? Var det för att man vek ner sig i Tidöavtalet eller var det för att man skulle ha bejakat mycket mer av extremhögerns ambitioner? (Och då infinner sig frågan varför en sympatisör ska välja kopian om man kan få originalet, dvs SD?)

Två partier behöver fundera
Liberalerna har svår analys framför sig. Vad innebär det att vara liberal i ett samarbete som kontrolleras av ett uttalat anti-liberalt parti som SD? Är det överhuvudtaget möjligt att fortsätta ett sådant samarbete? Om inte, hur ser alternativen ut för Liberalerna? Vilket människovärde, vilken kultursyn och vilken framtida samhällsmodell är det man kämpar för? Kristdemokraterna har en liknande analys att göra, men där finns sannolikt fler medlemmar och sympatisörer som ändå kan se någon slags framtid i ett samhälle, där familjen betonas och där man värnar det man har.

Centerns ekonomiska politik imponerar inte
På den andra sidan, utanför Tidö, finns det också svårigheter, naturligtvis. Olof Johansson var väl den Center-ledare som senast med viss självrespekt gick in i avtal med Socialdemokraterna, men det som talar emot Centern just nu är ju att marknaden har visat att den inte löser samhällsproblemen. Det som hela tiden sägs skapa välstånd, att några blir rikare, sägs leda till fler jobb och högre anställningsbehov. Bekymret är att ”trickle-down” inte fungerar. Den som är rik konsumerar inte utan skapar sig ett reservkapital på nätet. Och avdrag som RUT och ROT hjälper inte den som inte har jobb. Den liberala ekonomiska modell som präglat ett par decennier har visat sig inte fungera. Och Centern har fortfarande för sig att koncernskolor är värda att bevara, trots att 70 procent eller mer av svenskarna inte vill att skattepengar avsedda för barnen ska hamna i börsspekulanternas fickor.

Vänstern behöver vara skickliga
Vänstern siktar på att få komma med ”på riktigt”, men glömmer bort hur det sved för socialdemokraterna att vänsterpartiet fällde regeringen Löfvén i juni 2021. Vilket i sin tur banade väg för liberalerna att lämna det avtal man hade. Med kända fortsatta konsekvenser. Vänstern kommer att behöva vara skickliga i förhandlingarna för att inte spela allt i händerna på Tidö-sidan och deras reflexsnabba krav på nyval.

Storleken har betydelse
Hur det går med Miljöpartiet och Socialdemokraterna vid en eventuellt valvinst hänger också ihop med hur stort och tydligt mandat den nuvarande oppositionen får. Det är lättare för Magdalena Andersson att forma sin sida om övertaget är rejält och väljarna tydligt sagt nej till mer Tidö-politik.

Positivt om Aralsjön

Posted on by
1

Allt är inte nattsvart om nu någon trodde det. Det finns positiva nyheter också. Som lätt försvinner i mängden elände, krig och katastrofer. Jag läser och tar del av en sammanställning av hur det gått för Aralsjön, som Kazakstan har gjort en strålande insats för. (Länktips nedan).

Bomullsodlingar snodde vattnet
Minnesgoda personer kommer säkert ihåg hur bilderna kablades ut i början av 90-talet. Aralsjön, världens fjärde största sötvattensjö, var torrlagd. Fartygsskelett stod på torr ökensand och allt kändes apokalyptiskt.

Bild fr Wikipedia, fartyg i Aralsjön.

Ett första försök
Men det finns några entusiaster som inte gav upp. Man testade att bygga en enorm sandpir tvärs över sjön. Vanliga lastbilar körde ut tonvis med sand och det byggdes en slags dammvägg, som skulle skapa en mindre sjö i den gamla Aralsjön, sannolikt baserad på tillflödet från Syr-Darja, den flod som förser den norra delen av Aralsjön med färskt vatten från Himalaya.

Ett andra försök
Enligt den berättelse jag länkar till nedan raserades den första sandpiren och man byggde en ny, mer permanent pir som skulle stå emot de krafter som det handlade om. Nu finns det återigen ett visst industriellt fiske i sjön igen. Och när sjön återfår sin forna betydelse kan människor återigen tro på framtiden och försörja sig. Lite hoppfullt är det, även om det inte finns några garantier.

Länktips: You-tube-film om Aralsjön: https://youtu.be/c2VvliP8pO8?is=kbn8Hmcr1F05OPX8