Sju kritiska röster till trickle down

Läsningen av Jennifer Hintons bok ”Game Changer” ledde till att jag snubblade över ett antal texter och länkar som knyter an till de skador som den förda ekonomiska politiken har lett till. Hinton (se länktips nedan) talar i principiella termer om vinst-fokus och icke-vinst-fokus som de viktigaste alternativen att ta ställning till. Hon nämner inte lika tydligt det problem som uppkommit när vinsten de senaste decennierna har fördelats på ett orättvist sätt, ett sätt som förvärrat samhällsutvecklingen. Jag nämner här sju av de ekonomer som är kritiska till hur vinster har fördelats de senaste decennierna.

Friedman & Co hade fel
Milton Friedman har ofta beskrivits som frontfigur för den teori som dominerat i västvärlden, där vinstmaximering för att gynna aktieägare gått före allt annat. Friedman kanske var mest känd av förespråkarna, men det fanns andra som drev samma tes. Michael Jensen och William Meckling skrev 1976 en artikel med titeln ”Theory of the Firm”, som utgick från idén att allt överskott i ett företag ska tillfalla aktieägarna. Jensen och Meckling förde i sin artikel resonemang kring hur VD:ar skulle förmås att maximera aktieägarnas förmögenhet. Så småningom löstes detta genom att VD-löner knöts till hur aktiekursen utvecklades. Bland politiker som anammade teserna fanns Ronald Reagan och Margaret Thatcher.

Lynn Stout
En forskare som fullständigt sågade upplägget med vinstmaximering till aktieägare var professor Lynn Stout, som för cirka tio år sedan skrev: ”The Dumbest Business Idea ever”. (Se länktips nedan). Hon gick bort 2018 men hävdade bl a att det överskott som företaget genererar kan företagets styrelse besluta att använda på olika sätt. De ”kan välja att dela ut en del av vinsten till aktieägarna, men den kan också välja att höja de anställdas löner, investera i marknadsföring eller forskning och utveckling, eller ge bidrag till välgörande ändamål. ” (….) ” De kan visserligen välja att maximera vinsten, men de kan också välja att eftersträva andra mål som inte strider mot lagen – exempelvis att ta hand om anställda och leverantörer, tillgodose kundernas behov, gynna lokalsamhället och samhället i stort, eller att bevara och skydda själva bolaget. Att prioritera aktieägarna är alltså ett val som ledningen gör – inte ett lagstadgat krav. ” 

Kortsiktigheten syns i Fortunes 500-lista
Här kan det passa att påminna om hur industrialister och företagsledare genom seklen har betett sig. Man har tänkt långsiktigt, investerat i rätt teknik i rätt läge, tagit beslut som kortsiktigt kanske har kostat mycket pengar, men långsiktigt haft stor betydelse. När vinstoptimeringen istället används för att berika aktieägare uppstår mycket lätt en situation, där man agerar kortsiktigt och suboptimerar verksamhetens resultat. Lynn Stout bekräftade denna trend när hon påpekade att ”den förväntade livslängden för företag på Fortune 500-listan har sjunkit drastiskt – från 75 år i början av 1900-talet till endast 15 år hundra år senare. ” ( Listan ges ut av tidningen Fortune och rangordnar de 500 företag i USA mest störst inkomster).

Herbert Simon
Professor Lynn Stout citerade också den tidigare ”nobelpristagaren” och ekonomen Herbert Simon, som för mer än ett halvsekel sedan sa att företag inte behöver försöka optimera utifrån ett enda mål. Han hävdade att företag kan sträva efter att uppnå flera olika mål – och försöka prestera hyggligt (eller åtminstone tillräckligt bra) inom vart och ett av dem – snarare än att maximera bara ett. Det engelska språket saknar en bra översättning av vårt svenska ”lagom”, som ju hade kunnat passa istället för det Simon kallade ”satisficing” – en mix av ”satisfy”, tillfredsställa, och ”suffice”, vara tillräcklig. Men det räcker inte med Stout och Simon. Det vimlar av kritiker.

”Trickle down har misslyckats”
Joseph Stiglitz var vice chef för världsbanken och fick ”nobelpriset” i ekonomi 2001. Han hävdar med eftertryck att allt tal om ”trickle down” har misslyckats, dvs teorin att bara de rika får tjäna mer pengar så vinner hela samhället på det. (Se länktips nedan). Forskningen visar att medelinkomsterna i USA har sjunkit de senaste 20 åren, och låginkomsttagare har fått det sämre de senaste 50 åren. Produktiviteten ökar, påpekar han, men lönerna hänger inte med: ”Under de senaste tre decennierna har lönerna vuxit betydligt mindre än produktiviteten” . Och ”Regeringen kan beskatta de rikas inkomster och använda medlen till att finansiera antingen privata eller offentliga investeringar; en sådan politik minskar ojämlikheter i konsumtion och disponibel inkomst, och leder till ökat nationellt sparande.” Och inte nog med detta.

Minskad ojämlikhet stärker ekonomin
Stiglitz igen: ”Ny empirisk forskning från OECD visar att inkomstojämlikhet har en negativ och statistiskt säkerställd effekt på tillväxten på medellång sikt. Enligt uppskattningar skulle den samlade ekonomiska tillväxten i länder som USA, Storbritannien och Italien ha varit sex till nio procentenheter högre under de senaste två decennierna om inkomstojämlikheten inte hade ökat”. Dvs med jämnare inkomster vinner hela samhället på detta, får mer resurser till att bygga vägar, anställa personal och ordna välfärd. Stiglitz bekräftar just detta: ”Det är inte förvånande att de offentliga investeringarna är lägre i länder med större ojämlikhet.” Nu behöver reglerna göras om, menar Stiglitz: ”Nu måste de skrivas om ännu en gång, för att minska ojämlikheten och stärka ekonomin – till exempel genom att motverka det kortsiktiga tänkande som har blivit utbrett inom finans- och näringslivet.”

De svagaste drabbas trefalt
Stiglitz påpekar också att utvecklingen drabbar de svagare grupperna i samhället trefalt: ”I dag drabbas arbetstagare på tre sätt: av hög arbetslöshet, svag löneutveckling och nedskärningar i den offentliga servicen – detta eftersom de statliga intäkterna är lägre än vad de skulle ha varit om ekonomin fungerade väl.” Lägg därtill hur högre utbildning och sjukvård i USA finansieras av avgifter, så blir det tydligt hur utvecklingen missgynnar stora delar av befolkningen. BNP är ett felaktigt mått på utveckling, säger han också och att vi mäter fel saker: ”Människor bryr sig om hälsa, rättvisa och trygghet, men ändå återspeglar inte BNP-statistiken att dessa områden försämras över tid”.

Simon Sinek
Ur den långa raden av pålästa kritiker väljer jag att ta fram ytterligare tre namn (se länktips nedan). Simon Sinek beskriver hur Milton Friedmans tes om aktieägarnas krav på företagen som det viktigaste syftet för företaget att uppfylla skadar företagen. Han menar att rädslan att bli den som får lämna företaget när vinsten ska optimeras eroderar den interna kapaciteten. Anställda vågar inte ta upp problem med sin chef av rädsla för att hamna på listan av personal som får gå när den kortsiktiga vinsten ska redovisas. Detta skapar i värsta fall en sluten företagskultur där man inte tar tag i svårigheter och heller inte diskuterar lösningar på ett öppet sätt.

Steve Keen
Ekonomen Steve Keen är en annan röst ur mängden. (Se länktips nedan). Han har siffror på hur den rådande dogmen har skadat USA:s ekonomi. Han jämför siffrorna för Reagan och Thatcher med dem efter. Före Reagan hade USA en tillväxt på 2,5 procent per år och per capita, efter Reagan har den legat på 1,7 procent. Och liknande med Storbritannien. Före Thatcher 2,4 procent per år och per capita och efter Thatcher 1,75 procent. Och eftersom detta nu har pågått så länge ligger inkomsten 40 procent lägre än vad som hade kunnat vara rimligt, hävdar Keen.

Nick Hanauer
Även kapitalister som miljardären Nick Hanauer talar klarspråk. (Se länktips nedan). Han jämför hur mycket av BNP som gått till ägarna under 1980-talet respektive nu. Han menar att det handlar om en andel på 6 procent som nu blivit 12 procent. Och de anställdas löner har haft motsatt utveckling, från 12 till 6 procent. På 30 år handlar det om en enorm förmögenhetsförflyttning säger Hanauer. Det handlar om en biljon dollar. Drygt hälften av all genererad vinst används idag för att köpa aktier.

Och i den svenska valrörelsen 2026 stod partiledaren Mohamsson (L) och hävdade att Sverige behöver 500 nya miljardärer. Trots att vi per capita har fler miljardärer än USA.

Länktips: https://christerowe.se/2026/11/nr1418-lasning-jennifer-hinton-game-changer/

Länktips: Jensen och Mecklings 56-sidiga artikel från 1976: kan du läsa på engelska här

Länktips: The Dumbest Business Idea Ever kan du läsa här

Länktips: Stiglitz kort filmklipp: https://www.facebook.com/reel/1755541965489067

Länktips: Stiglitz artikel: som du kan läsa här

Länktips: Kort klipp med Simon Sinek: https://www.facebook.com/reel/2936502690042824

Länktips: Kort klipp med Steve Keen: https://www.facebook.com/reel/1600059601526589

Länktips: Kort klipp med Nick Hanauer: https://www.facebook.com/reel/1815974189449608

Tre företag och vad som inte får tappas bort

Vad är det som gör att små svenska, innovativa företag hittar lösningar på problem? En faktor är naturligtvis att rätt person, eller personer, identifierar ett problem som de också anar att de kan ha en lösning på. En annan faktor är att utbildningssystemet lyckas få rätt personer att fånga upp just de kunskaper och de metoder till problemlösning som är relevanta i sammanhanget. En tredje faktor är att staten, regionerna eller de offentliga institutioner som ska främja framväxten av innovativa lösningar finns på plats och att de gör rätt värdering av de stödansökningar som de får att hantera. För det fjärde behöver naturligtvis teknik- , ekonomi- och tajming-parametrar, liksom kunder och intressenter visa passa in i utvecklingsprocesserna. För det femte kan det också vara avgörande att det inte vimlar av konkurrenter som vill samma sak. På det hela taget är det en hel del som behöver klaffa. Desto roligare är det att ta del av berättelserna där det lyckats.

Webbinarium om tre framgångsföretag
RE:Source är ett strategiskt stödprogram som har funnits sedan 2016. Senast 2028 ska det avslutas, är det tänkt. Som framgår av namnet (?) handlar det om att använda resurser och material på ett hållbart sätt, att minska överanvändningen av råvaror och att skapa förutsättningar för cirkulära flöden. Senast för ett år sedan skrev jag här på bloggen om RE:Source och deras rapport. (Ser länktips nedan). Nu tänkte jag berätta om tre små och innovativa företag som fått stöd av RE:Source, och som jag hörde om på ett webbinariun höromdagen.

Att undvika PFAS
Ett av företagen har fokuserat på att fasa ut PFAS och teflon ur de produkter som används i matlagningen, primärt i storkök. Företaget Ipinium har hållit på i drygt 25 år och lanserar nu Nord-Coat, en beläggning för plåtar och stekpannor, som är teflonfri och som tål 440 C°. Det är induktionstekniken i spisarna som gör att temperaturen blir så hög, får jag veta under ett webbinarium, där VD Mikael Wallborg berättar om företaget. Den beläggning de nu tagit fram är PFAS-fri och man har nu lyckats exkludera även andra farliga kemikalier. Evighetskemikalier som PFAS bryts som bekant inte ner och kan orsaka stor skada i ekosystemet. Det rimliga vore nu att lagstiftningen såg till att PFAS och teflon förbjuds i kontakt med livsmedel. Ett av företagen som använder Ipiniums teknik är Trangia.

Kvicksilverrening
Ett annat företag heter Atium och har en filtreringsteknik för att ta hand om kvicksilver på elektrokemisk väg. En kundgrupp för den här tekniken är folktandvården. Alla gamla amalgamfyllningar som plockas bort innehåller kvicksilver och kvicksilvret får ju inte hamna i det naturliga kretsloppet. Även återvinningsföretagen är väldigt intresserade av att kunna filtrera bort kvicksilverförekomster. Lösningen lämpar sig också mycket väl för en affärsmodell, där någon betalar per år för att få en lösning på sitt problem, dvs att man betalar för en funktion istället för ägande av en produkt.

Kontaminationsteknik
Ett tredje företag som jag får information om heter Drev och de arbetar med rening av micro- och nano-partiklar primärt i avancerade batteritillverkningsmiljöer och andra miljöer som kräver synnerligen hög renhetsgrad. De säger själva att det inte är städning de håller på med, utan kontaminationskontroll. Farliga ämnen som litium, magnesium, nickel och kobolt samlas in och kan också återanvändas. Det finns ett antal fabriksmiljöer, där den här tekniken passar in.

Vi får bara det som efterfrågas
Viktigt är att vi har ett utbildningssystem som tar till vara olika kompetenser och förmågor och som samtidigt säkerställer en hög kompetens hos ”alla andra”. Kunder, upphandlare, beställare, bankfolk, finansieringshandläggare, politiker…. alla behöver förstå vad som saknas och hur vi bäst fyller luckorna. Hur en ny lösning passar in i helheten, om denna lösning orsakar nya problem osv. De två stora högerpartierna i Sverige, M och SD, har tankesmedjor som tillsammans har tagit fram en vision för Sverige. Där framgår med (o)önskad tydlighet att det man vill se är en avgiftsbelagd universitetsutbildning. Just den åtgärden skulle skada Sverige enormt mot bakgrund av just detta att ”alla” behöver förstå hur nya lösningar passar in. Vi får inte bättre lösningar än de som efterfrågas.

Motiven för SD och M?
Det är inte färre personer med adekvat kunskap som behövs utan motsatsen. Att SD genom Oikos vill skrota folkbildning och göra högre utbildning dyrare kan man begripa ur deras ideologiska perspektiv, där pålästa och kunniga väljare naturligtvis utgör ett hot. Men att Timbro, påhejat och finansierat av organisationen Svenskt Näringsliv, gillar ett sämre konkurrensläge för svensk industri förvånar enormt.

Både bredd och djup
Och om vi ska klara en utveckling som bygger på att vi bromsar in det som i debatten brukar kallas ”tillväxten” behöver vi både bredd och djup kunskaper i samhället. Fortfarande tycks många tro att samhället och vi alla skulle vinna på att använda mer energi, mer resurser och göra allt på kortare tid, samtidigt som vi blundar för all negativ miljöpåverkan eller skjuter problemen på framtiden. Ska vi klara att ställa om ekonomin, produktion och hela samhället måste vi alla bli mycket smartare. Och sluta upp att dela in oss i vinnare och förlorare.

Länktips: Om RE:Source: https://resource-sip.se/om-oss/

Länktips: https://christerowe.se/2025/11/nr1270-the-circularity-report-om-vilka-varden-som-gar-forlorade/

Något man önskar alla människor

”Det är det här som är jag”. Jag tittar på dokumentären om spelmannen Merit Hemmingson (se länktips nedan). Det är drygt femtio år sedan jag upptäckte Merit Hemmingsons musik och hennes unika sätt att närma sig den svenska folkmusiken. Och häromdagen spelade hon live på Pustervik i Göteborg, 86 år ung. Ett fullsatt Pustervik njöt av hennes och slagverkarnas föreställning och imponerades av den lekfullhet och fortsatta spelglädje som tycks driva henne. När tillfälle gavs tittade jag senare på hennes hemsida och den dokumentär som ligger där.

En känsla av meningsfullhet
Det som fastnar efter konserten och efter att ha tittat på dokumentären är det självklara förhållningssättet, hur hon är ett med sin musik och sitt uttryck. ”Det är det här som är jag”, som hon också säger i dokumentären. Och någonstans är det väl detta som man önskar alla människor. Att landa i en identitet och i en självbild som går hand i hand med en känsla av meningsfullhet och helhet. Merit har en unik talang som hon har tagit vara på. Och kanske bär vi alla på ett embryo till en sådan ”blomning”, där den medfödda och utvecklade talangen också får komma till uttryck. Det är i alla fall vad man önskar alla människor.

Det är Jan Johansson och Merit som står i en klass för sig
Har du inte upptäckt Merits musik och hennes sätt att närma sig den svenska folkmusikskatten har du något att se fram emot. För mig är hennes jazz- och bluesinspirerade spelstil, tillsammans med valet av instrument, hammondorgeln, helt i klass med hur Jan Johansson närmade sig svensk folkmusik med sin lika unika ”Jazz på svenska”-skiva. Och när Merit kopplar ihop känslan för det genuina och folkliga med ett modernt uttryck uppstår något nytt och levande. Som också kan inspirera andra musiker och kvinnor, tänker jag.

Eftertänksamhet
I min LP-samling finns en handfull av hennes skivor som jag då och då spelar, liksom att jag har ett antal av låtarna digitalt tillgängliga via ett musikprogram i min dator. Det är något ursvenskt i denna molldominerade repertoar, något som landar i en känsla av genuin kvalitet. Och eftertänksamhet. Något som världen behöver mer av. Tack, Merit.

Länktips: SVT-dokumentär om och med Merit Hemmingson finns på den här länken , scrolla neråt.

Läsning: Jennifer Hinton: Game Changer

Som många vet, som följer den här bloggen, återkommer jag titt som tätt sedan år 2015 till temat cirkulär ekonomi och social cirkulär ekonomi. Den här gången med en känsla av att något faktiskt håller på att hända. Och därför vill jag redan nu komma med en uppmaning. Om du är verksam i den sociala ekonomin, i civilsamhället eller är intresserad av hur vi kan få en ekonomi som stödjer en hållbar utveckling måste du läsa den här boken och prata om den med andra. Nu på engelska i pdf-version eller senare när den tryckts på svenska. (Länktips, se nedan ang pdf-versionen). (Sidhänvisningar i den följande texten avser pdf-numreringen och citaten är översättningar gjorda av ett översättningsprogram).

Lite Greta-Thunberg-känsla
Det är inte ofta man läser en bok som har potential att bli ett standardverk, som många återvänder till, hänvisar till eller citerar under lång tid. Men när det händer slås man av hur mycket av texten som känns självklar, som inte kan ifrågasättas utan snarare blir en summering av vad många har gått och burit på, men inte satt ord på. Lite som när Greta Thunberg satte sig vid Riksdagshuset varje fredag. Det är det genomslaget den här boken kan få. Så känns det när jag nu läst Jennifer Hintons nyligen publicerade bok ”Game Changer, an economy beyond profit”, en bok på 259 sidor på engelska.

Målgruppen är bred
Boken behöver ges ut på många språk för att så många som möjligt ska kunna ta till sig alla de kloka budskap den innehåller. Samtidigt ska Jennifer Hinton ha ett erkännande för att hon konsekvent ansträngt sig att använda ett tilltal, som gör bokens budskap tillgängligt för många. Det behövs ingen akademisk examen eller en djup ekonomisk specialkunskap för att förstå det hon beskriver. Ändå kretsar hela boken kring kanske det mest fundamentala i vår tid: hur vinstjakten, pengarna, ägandet och den kortsiktiga girigheten styr utvecklingen. Den sammanfattar också de katastrofala följder denna vinstjakt kan få om vi inte lyckas ersätta den med en grundläggande ekonomi som utgår från vad som är bra för samhället, för naturen och för en hållbar framtid. Hon ställer fram ”for-profit”-ekonomin och ”not-for-profit”-ekonomin på ett sätt som på klarläggande och övertygande sätt visar på skillnaderna och hur viktigt det är att vi byter spår.

Gedigen verklighetsbeskrivning
Nästan två tredjedelar av boken används till att beskriva skillnader, system och konsekvenser av en ekonomi som utgår från vinst som mål och en ekonomi som inte är vinstdriven. Hon vrider och vänder på olika aspekter på ett sätt som gör att det till slut känns märkligt att vi fortfarande tror att det nuvarande dominerande ekonomiska systemet är lämpligt att bibehålla.

Diagram ur J Hintons bok

Pengar är ett medel, inte ett mål
Istället för att tillgodose investerares vinstförväntningar kan en icke-vinstdriven marknad framför allt möta upp verkliga behov, främja samarbeten och bygga en mer rättvis fördelning av välstånd. Eller som hon skriver på sidan 166: ”Det är ekonomins syfte: att tillgodose behov. Pengar är ett medel, inte ett mål. När privat vinst inte längre står i fokus kan goda löner, överkomliga priser, samhällsnytta och ansvarsfull förvaltning av miljön betraktas som kompletterande delar av en fungerande ekonomi – snarare än som motstridiga intressen.” Och lite längre fram: ”Den icke-vinstdrivande ekonomin är till sin utformning fördelande.”

Mycket står redan idag vid sidan av vinstintressena
Det kan låta utopiskt, men i själva verket är det mycket i vårt dagliga liv som vi på ett självklart sätt betraktar som resurser som bör fördelas utan att någon roffar åt sig en del av värdet i form av personlig vinst. Att det kommer vatten ur vattenkranen, att det går att spola toaletten, att gator och vägar är framkomliga och i gott skick, att det finns tillgänglig sjukvård och att någon reagerar när vi ringer 112 är sådant som vi ser som självklart och behov som står vid sidan av den vinstdrivna ekonomin. Likadant med skolor, grundläggande utbildning och att vi har tillgång till nyheter och kritisk samhällsinformation är också sådant som vi har ansett ska stå utanför ”marknadens” logik. Även om det finns starka intressen som drar åt annat håll, inte minst när det gäller skolan.

Fyra avgörande skäl
Jennifer Hinton beskriver (på sidan 180) fyra avgörande skäl till varför vi behöver en icke-vinstdriven ekonomi.
1. En utformning som stöder syftet att tillgodose allas behov i harmoni med resten av naturen.
2. Ett regelverk som grundar sig på en mer sammanhängande och korrekt förståelse av världen och vår plats i den.
3. En djupare känsla av syfte som stämmer överens med mänskliga behov och uppmuntrar till hållbara strategier och beteenden.
4. En systemisk tendens att leda till ökad ekonomisk jämlikhet, ekologiskt förvaltarskap, kulturell blomstring och utbrett välbefinnande – snarare än att systematiskt driva på konsumtionshets, ekologisk förstörelse, ojämlikhet, marknadskoncentration och politiskt inflytande från särintressen.

Tre faktorer för att förändring ska äga rum
Sociala förändringar sker oftast i en exponentiell förändringskurva. När tillräckligt många bejakar en förändring sker den ganska fort. Hinton beskriver tre ingredienser eller faktorer som behövs för att förändringen ska ta fart. För det första måste tillräckligt många se det befintliga systemets brister, för det andra måste det finnas ett övertygande alternativ, som testats och hållit måttet, för det tredje måste detta alternativ vara relativt enkelt att förstå, anamma och sprida. Och som hon skriver: ”Vi befinner oss sannerligen i en tid av destabilisering, vad gäller sociala, ekonomiska och ekologiska system. Även om det är smärtsamt och skrämmande kan detta ses som en nödvändig del av en omvandlingsprocess. En omfattande samhällsomvandling sker aldrig när de flesta människor är nöjda och tillfreds med rådande förhållanden. Den innebär alltid en viss grad av utbrett obehag.”

Fem fronter
Hinton hävdar också att en hel del av de motsättningar vi uppfattar i dagens samhälle också kan komma att stärka processen för förändring. En mångfacetterad och initierad debatt om vilket samhälle vi vill ha kan främjas av att vi fokuserar på frågan om vilken roll vinsterna ska ha i ekonomin, och hur vi ska gå till väga för att komma dit vi vill. Hinton ser fem ”fronter” där diskussionerna behöver föras. a) Medborgare som skapar debatt och politiskt manöverutrymme, b) entreprenörer som ser värdet och nyttan med nya icke-vinstdrivna verksamheter, c) vinstdrivande verksamheter som ser möjligheterna med en omvandling till icke-vinstdrivande och samhällsnyttig verksamhet, d) beslutsfattare som ser sin roll som omformare av spelregler och villkor samt e) utbildare som säkerställer att nästa generation ekonomer fullt ut förstår potentialen i den icke-vinstdrivna ekonomin. Men det gäller att ta upp frågorna på ett klokt sätt, menar hon. Som hon skriver: ”Denna förändring innebär inte att alla dagens vinstdrivande företag måste lägga ner eller försvinna. De kan ställa om till icke-vinstdrivande organisationsformer. ( —) Det handlar helt enkelt om två olika sätt att organisera ekonomin.”

Nya samverkansformer
Det handlar inte bara om individer eller bara om föreningar. ”Genom att gå samman som en gemenskap av icke-vinstdrivande verksamheter skulle de kunna få en kollektiv röst, öka sin synlighet i det offentliga rummet och erbjuda varandra ömsesidigt stöd. Kanske kan de till och med bli drivande krafter i omställningen till en icke-vinstdrivande ekonomi,” påpekar Hinton på sidan 204 och fortsätter på sidan 206: ”När det gäller det bredare investeringslandskapet bör sociala entreprenörer prioritera att ta emot kapital i form av medlemsavgifter, donationer och lån med låg ränta (eller räntefria lån) – exempelvis genom krediter eller obligationer – framför konventionella investeringar.”  Hon har en hel rad med förslag som jag inte ska återge här i detalj. Den som blir intresserad bör läsa boken.

Fallgropar
Eftersom boken täcker in många, kanske alla, aspekter av villkoren för icke-vinstdriven verksamhet nämner Hinton också ett antal fallgropar och dubbeltydigheter, som det gäller att se upp med. Inte minst för att vårda begreppet och inte skapa otydlighet vad som åsyftas. Ett exempel är hur företaget Coop slirar på sanningen när varumärket används för att fronta en franchiseverksamhet. Ett annat bekymmer är hur pensionsfonderna ska agera i en ekonomi, där vinstmaximeringen begränsas. Återigen får jag hänvisa till boken för den som är intresserad av detaljerna i den diskussionen.

Det finns hemsidor att titta närmare på
Det finns redan idag nätverk och hemsidor som stödjer utvecklingen. Ett par av de hemsidor Hinton nämner återfinns i länktipsen nedan. Hon betonar också att vi behöver skilja mellan den ganska tydliga modell vi strävar mot, å ena sidan, och den omvandlingsprocess som ska ta oss dit, å andra sidan. Vårt nuvarande ekonomiska system är snårigt, komplicerat och svåröverblickbart. Hintons tydligt formulerade vision om en hållbar ekonomi utan vinstsyfte hjälper oss att navigera i detta kaos, men det är viktigt att komma ihåg att en hållbar ekonomi inte enbart kännetecknas av en frånvaron av vinstsyfte.

BNP-måttet behöver ersättas
När det gäller ägandet och hur det ska transformeras är Hintons grundtanke att det behöver diskuteras och förankras i demokratiska processer, hellre än att det avgörs i slutna rum. BNP-måttet behöver ersättas med mål och indikatorer som ger mått rörande folkhälsa och miljö. Min egen reflexion just kring detta är att också skapa nya mått på värdeutveckling för att stimulera ansvarstagande och långsiktighet.

Ta tjuren vid hornen
Hinton är också inne på att politikerna behöver ta tjuren vid hornen och släppa invändningen att skärpta krav på näringslivet skulle skada tillväxten. Hon skriver (på sidan 210) att ”Regeringar behöver avveckla subventioner, skattelättnader och regulatoriska fördelar för den vinstdrivande sektorn. Det är lämpligt att börja med de största och mest vinstorienterade etablerade aktörerna, eftersom det är dessa som orsakar störst skada när det gäller konsumtionshets, miljöförstöring, ojämlikhet, marknadskoncentration och politiskt inflytande (så kallad ”politisk fångst”). Politiker säger ofta att de gärna skulle vilja göra detta, men att det skulle vara skadligt för den ekonomiska tillväxten, jobben och investeringarna. Med tanke på de belägg som presenteras i den här boken vet vi bättre. Att avskaffa dessa fördelar är en nödvändig del av en hållbar framtid. ”

Stödet är gediget
Stödet för en omställning är gediget. En undersökning i G20-länderna visade att 68 % av befolkningen vill att deras regeringar ska prioritera människors hälsa och naturen framför vinst och BNP. (Se länktips nedan ang denna undersökning). Regeringar skulle också kunna underlätta för icke-vinstdrivande verksamheter att komma igång och främja omställningen genom att öppna upp för en juridisk struktur som är särskilt utformad för icke-vinstdrivande företag och som kännetecknas av: Samhällsnytta som fastställt juridiskt syfte, förbud mot vinstutdelning till privata intressen, samt transparens och öppenhet i vilka intäkter som tillåts.

Akademin har också en roll
Utbildningsväsendet och forskarsamhället har också viktiga roller i den omställning Hinton beskriver. Inte minst för att det saknas data som ger tydligare beslutsunderlag för de beslut som behöver tas inom olika sfärer. Här behöver alla hjälpas åt för att stödja utvecklingen. Fokusgrupper och intervjuer skulle kunna kartlägga vilka strukturer som saknas för att på bästa sätt främja övergången till en ekonomi som är icke-vinstdriven.

Det är inte första gången
Det inte första gången en större förändring äger rum. Hinton nämner slaveriets upphörande, Indiens frigörelse, apartheid-systemets avskaffande och rättigheter för minoriteter som exempel där det länge såg omöjligt ut att få till en förändring, men där det så småningom blev en nästan självgående process. Som hon skriver: ”Historien visar att när en ny insikt blir till sunt förnuft, tenderar spelreglerna att förändras ganska snabbt. ” Och:  ”Låt oss tillsammans förändra spelreglerna.”

Länktips: Pdf-version på engelska av ”Game Changer” av Jennifer Hinton: https://mayflybooks.org/game-changer-an-economy-beyond-profit/

Länktips: Tax the Rich, Say a Majority of Adults across 17 G20 Countries Surveyed. Earth4All; 2024. Accessed October 29, 2025.
https://earth4all.life/news/tax-the-rich-say-g20-citizens/

Länktips: Publikationer från nätverket Rethinking Economics, med webbplatsen Exploring Economics www.exploring-economics.org samt Next System Project www.thenextsystem.org.

Det politiska spelet kan fortsätta

Mellanårsvalet i USA blev en demokratisk, blå som man säger där, flodvåg av sällan skådat slag. Till och med djupt konservativa fästen som Kansas, Texas och South Carolina valde demokratiska senatorer. På ett sätt blev valet en folkomröstning om Trump och hans MAGA-rörelse. Och inte ens Trump kommer kunna vifta bort resultatet. Snarare kommer han sannolikt skylla brakförlusten på andra och göra vissa ommöbleringar i sin regering. Och fortsätta sina projekt som handlar om att göra namnet Trump odödligt. Vita Husets festlokal, ballroom säger de där borta, kommer sannolikt färdigställas. Och andra monument resas så att namnet Trump görs odödligt och permanentas i historien.

Sorgligt att militär upprustning är viktigare än rättvisa
Tyvärr kommer Trump kunna fortsätta att dominera utrikespolitiskt. Han har författningen och praxis på sin sida. Det är presidenten som till största delen styr hur utrikespolitiken bedrivs. Danmark kommer säkert behöva markera att Grönland inte är till salu. Och att Trump kommer att söka uppgörelser med Putin är ganska logiskt ur Trumps perspektiv, de har en likartad syn på makt och inflytande. Det gör att NATO:s framtida roll är minst sagt oklar om USA under Trump fortsätter att gå en egen väg. På ett sätt är det kanske bra att de europeiska länderna inser att de behöver egen teknologi och inte i varje läge vara beroende av USA. Bekymret är naturligtvis att det är de militära positionerna som styr utvecklingen. Att det hela tiden satsas nya pengar på militär upprustning är totalt bakvänt. Det viktigaste vore ju att ge alla barn en rättvis och fredlig framtid.

Utvecklingen kan gå åt oväntat håll
Sannolikt funderar NATO-länderna på hur de ska hantera Trump och USA om Trump tar steget att göra egna överenskommelser med Putins Ryssland, i praktiken dela in världen i intressesfärer och låta Europa titta på när stormakterna tar för sig och positionerar sig efter eget behag. Här spelar naturligtvis valutgången i USA in. Europas ledare inser att Trump inte kommer att sitta i evighet och vilken väg USA tar när Trump är borta är oklart. Kanske resonerar man i Europas länder som så att det gäller att hålla ut ett par år så kommer det mesta att redas ut. I potten ligger samtidigt en besvikelse hos de mest trogna MAGA-supportrarna, en revanschlusta, som skulle kunna bana väg (hemska tanke) för en intelligent och skicklig manipulatör. Någon som bygger vidare på Trumps budskap samtidigt som denne inte ständigt låter allt handla om ledarens egenskaper. Dvs en icke egocentrerad och skicklig Trump-följare skulle kunna fånga upp MAGA-rörelsen och fortsätta med den destruktiva politik som Trump-åren inneburit. Det finns personer som Tucker Carlson som ser en möjlighet här. Och nyhetskanaler som Fox News ligger naturligtvis i startgroparna för att plocka upp MAGA-rörelsens kärna och lyfta fram en medialt skicklig person. Gensvaret lär ju finnas. Att Trump misslyckades beror ju mycket på hans egna felprioriteringar. Att han lät sig luras in i Iran-kriget för att det passade Netanyahu. Att han hela tiden behöver bekräftelse på sin egen förmåga och bekräftelse på att han är omtyckt. Att han hellre omger sig med jasägare än med kompetenta medarbetare. Att han spelar rollen av president istället för att vara det.

Spelet kring klimatet kan fortsätta
Att utvecklingen hela tiden kan gå i olika riktning blir allt mer tydligt. Nu pågår COP31 i Turkiet och ingen tror att det kommer att ske något avgörande på det mötet. Även Sveriges ”klimatminister” Pourmokhtari åker dit. För hon inser att hennes icke-agerande är main stream i det sammanhanget. Hon kan smälta in i massan av icke-agerande politiker och låtsas vara bekymrad. Spelet kan fortsätta.

Inser partierna dynamiken hos väljarna?

Det blev svårare än många trodde att få ihop en regering efter valet i Sverige. De röda linjerna tycks svåra att luckra upp. En del centerpartister drömmer om en ”Alliansen 3.0”, där de fyra traditionellt borgerliga gör upp om politiken och där SD nöjer sig med att ställa krav på marginalen. Hur det kan gå visade Tidö-avtalet med oönskad brutalitet. Angiverilagar, retroaktiv lagstiftning, tonårsutvisningar och en hel rad av SD-influerade prioriteringar var det vi fick. Kraftigt försämrad miljöpolitik, näst intill obefintlig klimatdito och en tydlig prioritering av låga bensinpriser var sådant vi fick under Tidö-åren. Mer sådant är att vänta om Centern skulle föredra att ingå i en ”Alliansen 3.0” framför att se en regering ledd av S.

Låsningarna består?
Det är i skrivande stund oklart när Ulf Kristersson och Magdalena Andersson ska presentera sina olika alternativ. Men det verkar som att Vänsterpartiets absoluta krav att få ministerposter är lika lite förhandlingsbart som Centerns nej till samma ministrar. Låsningarna tycks bestå.

Minst sju olika nivåer av partiaktiva/väljare
Det som inte kommer fram så ofta i debatten och i analyserna är hur de olika partiernas dynamik ser ut. Den inre kärnan brukar vara partistyrelsen, ibland kompletterad med riksdagsgruppen. Nästa nivå är rimligen de partiaktiva och förtroendevalda ute i regioner och kommuner. Därefter kommer en nivå med partiaktiva som deltar på lokal nivå, men som inte har en nyckelposition. En fjärde nivå är de passiva medlemmarna, som sällan eller aldrig går på partimöten. Nästa nivå är de som sympatiserar med partiet, men som inte ser sig själva som medlemmar. De har kanske lagt sig röst på partiet i det senaste valet. Därefter kommer en kategori väljare som ibland kan hålla med partiet, men som kanske ser fördelar även hos andra partier. Slutligen finns en stor kategori väljare som låter sig styras av tillfälliga opinioner och som kanske inte bryr sig om det politiska spelet annat än när det är val. Men det finns en stor skillnad i hur dessa olika väljarnivåer ser på sin egen roll i relation till demokratin och hur de olika valen spelar roll.

Vad är värst? Fyra år med SD eller att svika ett kongressbeslut?
De partiaktiva och väljarna har olika förankring och olika lojalitet gentemot det parti man sympatiserar med. Om t ex vänsterpartiet skulle ge upp sitt krav på ministerposter för att det skulle möjliggöra en regering ledd av Magdalena Andersson skulle svekdebatten sannolikt bli störst hos de funktionärer som tog beslutet på kongressen. Samtidigt skulle vänsterns väljare inte uppleva det steget som lika avgörande eftersom det ändå skulle förhindra en ännu värre lösning, där SD skulle ges inflytande över regeringen.

Ytterkantpartier kan lättare gå i opposition
SD har naturligtvis en enklare position. De kan alltid ta ett steg högerut och ”gå i opposition”. De är väl medvetna om att det är väldigt osannolikt att M och S skulle göra upp om en budget och en regeringsbildning. Och skulle det ske skulle SD kunna utmåla sig som ”den tydligaste oppositionen” i nästa val. Det är alltid enklare att ta en ytterposition och ställa krav.

Risk för underskattning
Den närmaste veckan lär väl en del klarna i Stockholm. Vem som vill göra upp med vem och varför. Men jag tror att det är många partier som underskattar hur annorlunda vanliga väljare ser på situationen jämfört med hur de partiaktiva och centralt placerade partiaktiva resonerar. Identiteten är en parameter som inte är så lätt att objektivisera.

Valundersökningsdata

Henrik Ekengren Oscarsson är en forskare som länge har arbetat med de data som samlas in i vallokalsundersökningarna. Jag fick tillfälle att lyssna på honom häromdagen då han berättade och visade diagram från det senaste riksdagsvalet. Det var många detaljer som nämndes, väljarströmmar och tidsaxlar. Ett antal detaljer fastnade.

Jämnt nästan jämt
Val i Sverige är jämna. 85 procent av den valberättigade befolkningen väljer att rösta. Drygt hälften förtidsröstar. Och en tredjedel av väljarna bestämmer sig för parti den sista veckan. SD förlorade 35 000 röster till partier som inte kom in i Riksdagen, dvs Alternativ för Sverige, Medborgerlig Samling och Örebropartiet. Hade de varit kvar och röstat på SD som de gjorde 2022 hade Tidö-2 varit ett faktum idag.

De 16 viktigaste sakfrågorna
De sexton viktigaste sakfrågorna visades på ett diagram, där det framgick om det var den rödgröna eller den blå sidan som hade mest stöd, samt om stödet ökat eller minskat jämfört med valet 2022. I topp fanns sjukvården, där den röda sidan tydligt ägde frågan. Skolan låg också högt upp, men den låg ganska exakt på mitten, dvs båda blockens väljare tycker att deras partier har bäst politik kring den frågan. Lag och ordning låg tydligt till höger och även ”energi och kärnkraft”, som var en viktig fråga 2022, låg fortfarande mest i det blå fältet, men hade tappat kraftigt i betydelse.

Klimat och miljö tappade i betydelse
Både sakfrågan klimat och sakfrågan miljö hade båda ett tydligt ägarskap till vänster, men båda hade tappat i relation till 2022, dvs var inte lika viktiga som vid förra valet. I ett annat diagram visades också en förklaring till detta. Män rangordnade de sexton sakfrågorna generellt så, att klimat och miljö hamnade allra längst ner på plats 15 och 16. Se en renskrift av hans tabell här.

De viktigaste frågorna i 2026 års val

Har man ingen politik blir frågan oviktig
Anledningen till att männen rangordnar klimat och miljö så lågt förmodar jag hänger samman med hur framför allt Tidö-sidan, med SD som tydligaste avsändare, ständigt tonat ner dessa sakfrågor och hellre tagit strid och ifrågasatt vetenskapen, gått till personangrepp osv. Minns hur en anställd person på Energimyndigheten fick sparken för att hon hade fräckheten att på sin fritid demonstrera för klimatet (!). Tidö-sidan har ju också under fyra år kraftigt minskat stödet för Naturvårdsverket, vägrat lyssna på Klimatpolitiska rådet och förringat alla hot som klimatförändringarna innebär. Har man ingen politik blir ju väljarnas ställningstagande att frågan är oviktig.

Hur det kanske hänger ihop
Det blir per automatik så att partiernas ställningstagande i vissa frågor färgar hur väljarna ser på dem. Därför att, typ, lag och ordning eller ekonomi är de avgörande frågorna och då faller andra sakfrågor på plats för den enskilde väljaren utifrån vad partierna har för position. Det finns också en aspekt här till vad media väljer att fokusera på. 2022 var nysatsningen på kärnkraft en ny och enande rubrik för de fyra partier som sökte förtroende hos väljarna. 2026 var det svårare att medialt vinkla kärnkraftsfrågan som en sakpolitisk vinnarfråga. Media hade också svårt att plocka upp frågan på ett sätt som skapade en tydlig ja-nej-situation eller vinnar/förlorar-position. För det var ju ingen av main-stream-media som vinklade kärnkraftsfrågan ur ett säkerhetspolitiskt persektiv, där Putins attacker på Ukrainas kärnkraftverk kunde utgöra illustration till vilket hot denna typ av teknik utgör i motsats till distribuerad vindkraftsproduktion.

GAL-TAN är vänster-höger
En annan av Henrik Ekengren Oscarssons bilder visade GAL-TAN-skalan samtidigt som den traditionella vänster-höger-skalan kring ekonomisk politik. Henrik Ekengren Oscarsson slog fast att dessa båda skalor sammanfaller. Det är ”vänster” att vara mer åt GAL-hållet och ”höger” att vara mer TAN-inriktad. Det behövs inte separata skalor eller diagram för att åskådliggöra dessa värderingar. Mitten var ganska glest markerad. Det var centern-väljare som mest såg sig som mittenväljare, detta troligen för att de känner sig stå till vänster om Tidö-gruppen i många värderingsfrågor, samtidigt som Centern ju fortfarande har en ekonomisk politik som gärna underlättar för företag. Liberalerna har helt lämnat sin mittenposition och väljarna uppfattar numera partiet som ett högerparti.

Det fanns mer, naturligtvis, i hans presentation, men detta var sådant som var extra intressant tyckte jag.

Pensionssystemet behöver komma mer i fokus

Pensionssystemen i världen behöver ständigt ses över och utvecklas. Av flera skäl, visar en rapport från CFA Institute och Marsh som kom nyligen. (Se länktips nedan). Rapportens 35 sidor fokuserar primärt på jämförelseindikatorer mellan 55 olika länder och där man väger in 50 olika delfaktorer. Marsh är ett börsnoterat (USA) företag som framför allt bedömer risker och har antagligen ett antal pensionsfondförvaltare och myndigheter som sina kunder. Rapporten lyfter också viktiga aspekter för framtiden, inte minst hur demografin förändras i många länder. Vi blir äldre och lever längre.

Jämförelser och tillbakablick
Rapportförfattarna har gjort denna typ av jämförelse i sjutton år och kan därför se trender och hitta jämförelsetal som kan vara intressanta. I deras jämförelse hamnar Sverige på plats 8, strax under de ”bästa” länderna. Men det mest intressanta är vilka utmaningar rapporten lyfter upp och samtidigt vilka åtgärder man föreslår. Men först en liten personlig reflexion. Att det finns en pension att leva på när arbetslivet klingar av är ingen naturlag. Det hela löstes ju med att den äldre generationen fick bo i ett mindre hus på gården, som kallades undantag. Där fick de hjälpa till med sysslorna så gott det gick. Det odlades, det hades höns och grisar och de minsta barnen togs om hand. Det var en praktisk win-win-lösning i bondesamhället, som dock inte fungerade när industrialiseringen tog fart.

HALE är en indikator
Rapporten nämner en brittisk studie som slår fast att vi lever längre, är friskare och därmed sannolikt kommer att arbeta längre upp i åldrarna. Här finns begreppet HALE som en kvalitativ och kvantitativ indikator, som används av de professionella. (HALE står för Healthy Life Expectancy). Samtidigt ökar också skillnaderna beroende på vilket arbete som utförs. En arkitekt och en betonggjutare är båda involverade i samma bransch, men har sannolikt olika möjlighet att jobba upp i åren. Rapporten varnar också för de spänningar som kan uppstå mellan generationerna, om pensionssystemet uppfattas som orättvist.

Arbetsmarknad, svartjobb och AI
Just arbetsmarknadens förändring påpekas utförligt i rapporten, hur livslång anställning med avtalsgrundade pensionsavsättningar sannolikt inte blir lika vanligt i framtiden, när gig-ekonomin och möjligheten att ”jobba hemifrån” i egen firma eller på uppdrag av någon blir mer vanligt. Att sätta av inkomst till pensioneringen är inte heller något som alla tänker på om man själv är ansvarig för detta. Även den svarta ekonomins baksidor behöver lyftas (även om rapporten inte tar upp den). Rapporten berör inte heller hur arbetsmarknaden antagligen snabbt kommer att påverkas av hur AI blir en del av företagens strukturella positionering. AI skulle ju också kunna hjälpa till med informationsbehandling i realtid, så att myndigheter och fonder blir ännu bättre på att snabbt hantera hur pengaflöden, inflation eller andra faktorer påverkar utfallen. Och även kunna leda till nya kunderbjudanden för den som vill följa utvecklingen.

Svårigheter med 40-talisternas dominans
På sidan 19 i rapporten kommer man in på en del av de svårigheter som förändringar/försämringar i pensionssystemen kan innebär. Man inser att 40-talisterna och 50-talisterna genom att vara många sätter stort tryck på beslutsfattarna men konstaterar också att ”eventuella förändringar kommer naturligtvis inte bara att påverka 40-talistgenerationen, utan även allmänhetens tilltro till att framtida generationer ska kunna få en bekväm pension. Omfattningen och takten i förmögenhetsöverföringen mellan generationer kan te sig avlägsen, särskilt som yngre generationer möter allt svårare förutsättningar på bostadsmarknaden och potentiellt osäkra utsikter på arbetsmarknaden. Men utan mer omedelbara åtgärder kommer klyftorna mellan generationerna att öka, vilket i framtiden kan nödvändiggöra mer drastiska förändringar av pensionssystemen.” (översatt fr engelska). Det gäller att fånga problemen innan de är problem.

Ska pensionssystemen bli mer av karaktären försäkring?
Här kan man också ligga till hur populister och högernationalister i Europa helt blundar för de verkliga sambanden och, som i fallet LePen i Frankrike, lovar sänkt pensionsålder. (Se länktips kring den debatten nedan). Det rapporten betonar som tre lösningsvägar är framför allt att omfördela risktagandet i placeringar i riktning mot mer försäkringsbolag, att inkludera individuella långtidsefterlevandeskydd som en extra tjänst i systemet (sannolikt mot en höjd premie), samt att pensionskontona mer har av en premiebestämd karaktär enligt en livscykelmodell, som man bedömer är på väg att bli normgivande. Steg för steg kommer pensionssystemet påminna om ett försäkringsupplägg.

Ytterligare några rekommendationer
I ett annat avsnitt i rapporten pekar man på hur viktigt det är att pension faktiskt används under pensioneringen och inte tas ut i förtid, hur viktigt det är att allmänheten har förtroende för systemet, hur avgörande det kan vara att följa utvecklingen av det forskarna kallar HALE (se ovan), att underlätta för äldre att fortsätta att vara yrkesverksamma och att minska de traditionella skillnader som finns mellan könen när det gäller pensionsnivåer.

Mål, finansiering och flexibilitet
På en mer överordnad nivå lyfter rapporten tre faktorer som ansvariga personer och organisationer behöver väga in och ta ställning till: 1. Att sätta tydliga mål för systemet, mål som hela tiden vägleder i varje beslut. 2. Vikten av finansiering av systemet. 3. Ökad flexibilitet i produktutformning och tjänster.

Sådant som INTE tas upp
Det finns ett antal saker som INTE tas upp i rapporten. Jag har nämnt AI och svartjobb. Men också detta att det inte är rimligt att lägga alltför stort ansvar hos individen när det gäller den långsiktiga planeringen. Pensionen måste trots allt i sin grundform vara ett skyddsnät när det inte längre fungerar att arbeta. Och kanske allra störst invändning har jag kring att rapporten inte med ett ord belyser de risker som dagens ekonomiska system innebär. Den eviga tillväxtens dogm kommer förr eller senare att avslöjas, kanske i och med de konflikter och motsättningar som den otillräckliga klimat- och miljöpolitiken kommer att leda till. När folk inte får mat, vatten eller ens ett enkelt boende kommer kraven på grundläggande rättvisa att bli konkreta. Och hur pensionssystemen ska förhålla sig till de ”vinster” i den traditionella ekonomin som bygger på fossilfällan, på exploatering av resurser och av människor förbigås med tystnad. Här finns mycket att göra för att få pensionssystemet hållbart på riktigt.

Hur hållbart är egentligen Norges pensionssystem?
Ett verkligt hållbart pensionssystem måste erbjuda alternativa vägar till ett sparande på planetens och Agenda 2030:s villkor. Vi lurar oss själva om vi tror att pensionsfonderna växer oberoende av verkligheten. Inte minst Norge skulle behöva göra ett omtag, eftersom man låter sin oljefond utgöra buffert i pensionssystemet. Hur hållbart är det?

Länktips. Rapporten: https://rpc.cfainstitute.org/sites/default/files/docs/research-reports/26242379-gl-global-pension-index-2026_final.pdf

Länktips: Fransk debatt om LePens löfte om sänkt pensionsålder: https://www.euronews.com/2026/10/07/france-government-slams-marine-le-pens-alternative-budget

Nu kan agentisk handel skapa nytta

AI kommer att förändra mycket och är redan på gång inom ett antal sektorer. Agentisk handel är nästa stora utmaning för stora delar av handeln, på liknande sätt som e-handeln en gång i tiden utmanade den fysiska handeln. Det är intressant att förstå vad som pågår ”bakom kulisserna” och både se de hot och de möjligheter som agentisk handel innebär.

AI-agenter ska göra affärer
För att hålla koll på hur handeln utvecklas brukar jag till viss del följa det som Handelsrådet publicerar och ordnar av event. Även i ett hållbart samhälle kommer vi att ha handel, behöva förse oss med varor och tjänster på ett anpassat sätt. Hur kommer AI-agenter att påverka hur handeln sker? När jag läser en projektbeskrivning (se länktips nedan) öppnar sig en värld av maskinell handel, lösningar som kanske sparar tid, sannolikt sparar lönekostnader, men som innebär risker och problem som ingen tänkt på och som kommer att förändra hur utbudet presenteras och dokumenteras.

Kan maskinerna ta kloka beslut?
Min första tanke är att detta leder till en slags automatiserad konsumtion, där maskiner i båda ändar (köpare och säljare) stämmer av och kommer överens om rimligheten i ett avtal. Sekundsnabbt kan besluten tas utan att någon människa varit involverad för att ifrågasätta detaljer eller helheten. Vill vi ha det så? Vem vinner på den utvecklingen? Ryggmärgsreflexen är att det innebär ett risktagande bortom vad vi upplever som tryggt och säkert.

Nu går det att ställa krav
Nästa tanke blir att det ju faktiskt öppnar upp för mycket avancerade krav från beställarsidan. Det går i alla fall i teorin att inkludera prognoser för driften av en viss produkt, där ”säljaren” ska redovisa olika driftsfall, energianvändning och summering av olika hållbarhetsparametrar med en sannolikhetskalkyl, inklusive prognoser för underhållskostnader, tillsyn, tekniska fel, frekvens av dessa, kostnadsbedömning över livslängd osv. Rätt använt skulle AI-systemet kunna bidra till mycket smartare inköp, där hela produktcykelns kostnader, inklusive driftsfasen och omhändertagande efter drift ingår. Detta genom att på ett säkert sätt referera till statistiskt säkerställda fakta över driftssituationer m.m.

Lagstiftningen måste ligga i fas med utvecklingen
Här skulle det vara viktigt att tidigt identifiera pilotmarknader som skulle kunna gå före och också ha EU-resurser för att på lämpligt sätt backa upp utvecklingen med rätt typ av lagstiftning, så att enbart avtal mellan AI-agenter som uppfyller vissa kriterier godkänns. Lagstiftningen behöver ligga långt framme för att på ett klokt sätt begränsa den dominans som de ledande storföretagen säkerligen kommer att försöka utnyttja till sin fördel.

Låt oss ta chansen
Man skulle till och med kunna gå så långt att vissa pilotbranscher eller nischer väljs ut för att lägga grunden till en ekonomi som primärt ska gynna det allmänna och naturen och i andra hand gynna de inblandade parterna. Låt oss använda denna tekniska möjlighet på ett konstruktivt sätt!

Länktips: Kort beskrivning av ett projekt som det går att läsa om på Handelsrådets sida och som illustrerar vart en del av handeln är på väg: här

Länktips: Min tidigare text om agentisk handel som pekade på andra möjligheter: https://christerowe.se/2025/12/nr1275-om-integritet-personifiering-och-agentisk-handel/

En artikel om Ukraina

Det finns en likhet i hur USA och Ryssland agerar på den internationella arenan. Båda länderna blundar för det uppenbara att produktion, resursutvinning, konsumtion och energianvändning måste inordnas under vad planeten klarar att hantera inom ramen för det rådande jämviktsläget. Och de strategiska analyser som väglett ”väst” och ”öst” sedan länge har helt bortsett från det som FN sedan mer än 30 år har hävdat: Det finns gränser för mänsklig aktivitet som inte får överskridas.

Inte för att minska kritiken mot Putin
Jag fick läsa en artikel skriven av freds- och konfliktforskaren Hans Abrahamsson, som inspirerade till en omarbetning av hans text. Den omarbetade texten ligger som separat fil på denna hemsida. (Se Länktips nedan). Ukraina har råkat hamna i fokus för både USA:s och Rysslands maktambitioner, givetvis ur helt skilda utgångspunkter. Artikeln handlar inte om att relativisera Putins ansvar för sitt angreppskrig mot Ukraina, utan mer att peka på de bakomliggande faktorer som hade betydelse när aggressionen började med invasionen av Krim och där det långa ställningskriget fortfarande pågår med förödande konsekvenser.

Att leva fred
Hans påpekar bland annat vad uttrycket ”Leva Fred” innebär. Det behöver vi påminnas om, samtidigt som vi försöker förstå hur utvecklingen kan vändas i en hållbar riktning. Den som är intresserad av dessa frågor får gärna läsa artikeln som är på cirka sex A4-sidor.

Länktips: https://christerowe.se/lankar-och-hugskott-m-m/kriget-i-ukraina-ur-freds-och-hallbarhetsperspektiv/